Göteborgsposten – 20 februari 1864, sida 2

Fran Gesle skrifves d. 15 d:s: Sedan natten till sistl. gårdag har vinterföret erhållit ytterligare förstärkning. Att dömma af norra postens mycket fördröjda ankomst i går måste dock norrut betydligt mera snö hafva fallit. Stipendium. Vetenskapsakademien tillkännagifver att Wallmarkska stipendiet, för närvarande stort 1,997 rdr 92 öre, är ledigt till ansökning. Ansökningar om erhållandet af detta stipendium, stiftadt för ynglingar som gifva grundadt hopp om sig att blifva redbara och skickliga näringsidkare, kunna, åtföljda af vitsord om arbetsskicklighet och välrörhållande, inlemnas inom nästk. Mars månads utgång till Svenska slöjdföreningens kassaförvaltare, fabrikör Hamelmann, hvars adress är: Stockholm, Storkyrkobrinken n:o 5 Gäfva. Från Borås skrifves d. 17 d:s: Maria-Stiftelsen har i dessa dagar at hr H. Carling erhållit den betydliga gåfvan af 1,000 rdr, hvarigenom framtidsutsigterna för denna, vårt samhälle högst gagnande instutition ljusnat. Stiftelsen är neml. uteslutande baserad på frivilliga bidrag af vänner till fattiga flickors uppfostran. Den ädle gifvaren skall säkert röna välsignelser för sin vackra gåfva i mången fattig mans koja, der bekymren för barnens: uppfostran till goda samhällsmedlemmar ofta äro tryckande. Konsert till förmån tör de på krigsfot varande danska soldaternas hustrur och barn gafs i Onsdags i Helsingborg af skånska husarregementets musikkår. Från Malmö skrifves d. 15 d:s: De sista dagarne hafva vi haft töväder, så att slädföret försvunnit. De senaste nätterna har det stormat orkanlikt. — De svenska nationalsångarne hafva anländt hit och komma att på teatern gifva konsert. Ångfart. Mariestad. Vid med nämnde fartygs delegare hållet årssammanträde i Mariestad sistl. Måndag upplystes af hrr revisorers berättelser bland annat, att fartyget under seglationstiden förlidet år 1863 gjort 34 resor mellan Göteborg och Hult med anlöpande af mellanliggande stationer samt en lustresa. Af räkenskaperna inhemtades, att vid seglationstidens slut 1862 var behållningen som till 1863 balanserats rdr 3,389: 33 öre, hvilket tillsammans med 1863 års inkomster 41,437: 22 öre utgjorde en summa af 44,826: 54, och då derifrån drages 1863 års utgiftssumma 37,296: 87, återstod en behållning af 7,529: 67 öre. Häraf beslutade bolagsstämman att 12 proc. skulle åt aktieegarne utdelas. Bolagsstämman beslöt på direktionens tillstyrkan att lemna kapt. Wahlström en gratifikation af 200 rdr såsom en skälig gärd för hans visade nit om fartyget samt likaledes beviljades en skänk af 25 rdr åt rorgängaren Johansson, som ansågs hafva gjort sig förtjent af denna uppmuntran af bolaget. Wormsö-bönderna i Sverige. Såsom man erinrar sig, hafva under de senare åren åtskilliga personer af svensk stam från Wormsö i Estland tagit sin tillflykt till Sverige och här, förnämligast genom utgifvaren af Aftonbladet mag. Sohlmans välvilliga försorg, rönt välvilja och funnit arbetsförtjenst. Men en olägenhet har för dem yppat sig, neml. saknaden af prestbetyg. Både deras husbönder och de verldsliga myndigheterna hafva visserligen nöjt sig med attester, utfärdade af mag. Sohlman, men de andliga myndigheterna äro, som bekant, icke så lätta att komma öfverens med. Presterskapet har icke velat medgifva de stackars stamförvandterna att begå nattvarden, har icke velat kyrktaga deras hustrur, emedan betyg deröfver att de vore lagliga hustrur saknades; ja, på ett ställe har en svensk pastor sträckt sin rigorösa uppfattning så långt, att han vägrade att begrafva en hitflyttad Wormsöbondes lilla aflidna barn och först efter de allvarligaste föreställningar omsider kunde förmås dertill. Det är naturligt att de stackars menniskorna lidit mycket af ett förhållande, hvarigenom de ansett sig betraktas såsom förkastade menniskor och vilda hedningar. Magister Sohlman har nu, efter långvariga, upprepade handlingar med dels pastorsembetet på Wormsö dels evangeliskt-lutherska konsistoriet i Reval, ändtligen lyckats d. 16 d:s erhålla 45 prestbetyg för personer, till Sverige aflyttade från Wormsö. Enligt dessa dokumenter äro alla de afflyttade Wormsöbönderna, deras hustrur och barn välfrejdade, och den enda anmärkning som förekommer, är den att de eigenmächtig sein Heimath verlassen (på eget bevåg öfvergifvit sin hemort), någonting som här icke kan räknas dem till last, ja rätteligen ej en gång i Estland, ty de voro inga vid torfvan bundna lifegna, utan kunde åberopa gamla frioch rättigheter, genom hvilka de skulle vara fria svenska bönder i en helt annan ställning än esterna.