Göteborgsposten – 19 februari 1864, sida 1

Göteborg d. 19 Februari 1864. Situationen. Man, skulle af de senaste underrättelserna från Slesvig kunna tro, att eröfringssystemet är öfvergifvet och att Preussen och Österrike nu vilja öfverflytta saken på diplomatiens område. Det är möjligt att så är, men lika antagligt, att danska regeringen skall stå fast vid sitt beslut, att ej inlåta sig på några underhandlingar, som ej ha Slesvigs återlemnande till basis. En hastig öfverblick på frågans nuvarande ställning torde här vara på sin plats, för att orientera läsaren i den diplomatiska härfva, hvari man vill eller åtminstone velat snäria Danmark och makterna nu vill listigt begagna för utförandet af vissa inkräktningsplaner, hvilkas vidd och utsträckning man ännu icke känner, men som snart skola, enligt all sannolikhet, framträda i öppen dag. Preussens och Österrikes snabba trupptransporter mot Norden voro, som man nu känner, mest påskyndade för att förekomma möjliga allianser mellan Danmark och en eller annan stat. Men beslutet om denna aktiva rörelse, hvilket ej kunde länge förblifva obekant, framhölls som betingadt af den revolutionära rörelsen i Tyskland, hvars synliga utbrottsanledning låg i de augustenborgska agitationerna i Holstein. De engelska statsmännen nappade på kroken och gingo tillochmed så långt, att de sökte (om de lyckades, känna vi icke) afhålla Sverige-Norge från ingåendet af någon aktiv allians med Danmark, förrän man afvaktat vissa eventualiteter, väl vetande att kriget skulle, om det öfriga skandinaviska Norden ställde sig vid Danmarks sida i kampen, få den europeiska karakter, som England mer än allt annat fruktar, emedan konseqvensernas utsträckning ej kan af det beräknas. Emellertid började underrättelserna om de trnuppmassor, som de båda tyska stormakterna kastade mot Norden, ingifva farhågor, emedan man tydligt fann, att de voro för stora att endast afse Holsteins besättande, och dessutom Slesvigs occupation högt uttalades. Från The Foreign Office i London afsändes nu en depesch till Österrike och Preussen med förfrågan, huruvida dessa makter ville fasthålla vid 1852 årg fördrag. Preussens svar