Göteborgsposten – 18 februari 1864, sida 2

Från Hufvudstaden. Om den på Kongl, stora teatern återupptagna Maillarts opera Villars Dragoner yttrar P.-T.: Den fina och melödiösa musiken i förening med den dramatiska libretton underhöll hela qvällen intresset hos publiken och tillskyndade många af de spelande lifligt bifall. Så applåderades m:ll Gelhaar ganska mycket och inropades efter representationens slut. Också är Rose Friquets roll särdeles tacksam, karakteristisk och dramatisk, och m:ll Gelhaar begagnar sig deraf till sin fördel. En motsats till den i trasor klädda Röse, som bär guld i sitt hjerta, är den koketta Georgette, som så gerna vill kyssa dragonunderofficern, bara eremiten läte dervid bli att klämta i klockan. Fru Strandberg utför denna roll, såsom andra dylika, hvilka blifvit henne anförtrodda, med ganska mycken naivete. Så hafva vi den chevalereske underofficeren Bellemy och den lika elake som svartsjuke och dumme äkta mannen Thibaut; dessa roller utföras för närvarande af hrr Willman och Ohlsson icke min: dre tillfredsställande än de förut gåfvos af hrr Arlberg orh Sandstedt. Hr Dahlgren är fortfarande den känslige och beskedlige Sylvian. Om vi härtill lägga de vackra dekorationerna, körerna, uniformerna, den lilla dansen samt orkestern, som nu återfått sin ordinarie chef och under hans ledning gör sitt bästa till det helas framgång, så hafva vi i största korthet antydt behaget af denna operas representation på den höngl. scenen. -— På Södra teatern skulle som i går uppföras s. f. g. trenne nya pjeser, neml.: 1:o Åtta dagar förnuftig, skämt med sång i 1 akt. Fritt från tyskan. 2:0 Hin Ondes Säckpipa, sagolustspel med sång i 2 akter. Öfvorkättning från franska pjesen ÅLa Cornemuse du