Göteborgsposten – 18 februari 1864, sida 1

bördiga Slesvig, hvarigenom landet helt och hållet blef utsugadt, under det att de fiendtliga trupperna befriades från den ytterst ansträngande fälttjensten. Både blockeringar af de tyska hamnarne och uppbringningen af tyska fartyg skulle äfven genom en vapenhvila förekommas, och derigenom den tyska handeln räddas från en stor fara, då om en eller annan månad skeppssarten öppnas och en stor mängd från aflägsna länder kommande fartyg hemväntas. Det är således uppenbart att de tyska stormakterna skola genom sina emissarier göra allt sitt till för en vapenhvilas afslutande nu, destohellre som ett antall på danskarnes välförsvarade position omkring och på Als kan blifva ytterst betänkligt för fienden. Det är nemligen klart att den danska armå6en, väl uthvilad, väl försedd i alla afseenden och brinnande af lust och mod att hämnas återtåget från Dannevirke, skall strida med förtviflan, och om ett enda anfall af sienden icke krönes med framgång nu, så ligger redan deri ett ofantligt nederlag. Man kan lätt inse att påtryckningen från stormakternas sida på danska regeringen för en vapenhvila skall vara stor. Men alla tecken gifva vid handen, att nämnde regering, om den än ville, icke vågar derpå gå in, gent emot opinionen i Danmark, gent emot den danska riksdagen, som lyckligtvis är församlad och som icke visar ringaste spår att svigta. Om ändock en vapenhvila afslutas, så är den en följd af det gräsligaste yttre tvång. Det är dock icke tänkbart att Sveriges regering dertill kan medverka, och våldet är så groft, att stormakterna nog skola vara angelägna att göra Sverige dertill medskyldigt, men också afstå derifrån om solidariteten icke kan åstadkommas. Det är otvifvelaktigt att ankomsten hit af Sveriges minister i Köpenhamn just nu står i sammanhang med vapenhvilefrågan; men om det vore tänkbart att Sverige dertill ville medverka, behöfde väl då den till helsan försvagade grefve Hamilton att nu företaga en så besvärlig resa? : Här bedrifves för närvarande en ganska egendomlig industri. Ett s. k. telegramblad från danska krigsteatern utkommer och sprides i ett stort antal exemplar. Allmänheten tror att det är at officiel natur, och att det utgår från telegrafstyrelsen, hvilket äfven synes sannolikt deraf, att nämnde blad är försedt med samma vignett som alla andra utgifna telegrammer, svenska riksvapnet. Men förhållandet är att detta blad saknar all officiel egenskap, och anbringandet at vignetten anses som ett tilltag, hvilket kan leda till ansvar och böter. Det stora stjernfallet på Carlsdagen har nu vunnit sin fullbordan. De lyckliga hafva i går af H. M:t konungen blifvit högst egenhändigt dubbade, och till hvar och en af dem har konungen med fullkomligt alllvar både i ton och min yttrat de djupt betydelsefulla orden: var vårdig! Kommendörerna åkte till och från slottet; men riddarne stretade på egna ben dit upp och hädan i storm och halka. Stå stark, du ljusets riddarvakt! tillropade Svante Hedin ett par af sina vänner som nyss undfått Wasen. Ordenskassan erhöll en god recett; ordensjuveleraren dernäst, ty dels skola kommendörerna sjelfva förse sig med krachaner at massivt silfver, emedan de broderade som fås på köpet jemte det dyra diplomet ej begagnas numera, och dels skola riddarne hafva sig knapphålsstjernor för dagligt bruk. Slutligen hade också ordensvaktmästaren haft en god recett, emedan han till dubbningen kallat de nådigst ihågkomne, hvilka för kallelsen betala rallt eftersom de äro hederliga till, skeppsbroma