Göteborgsposten – 17 februari 1864, sida 3

att göra redo för tilltaget, hvaremot Gust. Svensson, som redan förut varit fast för olofligt tillgrepp, ansett rådligast att hålla sig undan. Magnus Pehrsson sade att han, som bor hos Gustaf Svensson i N:o 142 af Majornas 5:te rote, af denne blifvit lockad att gå med och hjelpa honom till litet ved, men aldrig afsett någon vinst för egen räkning af affären. Poliskammaren uppsköt förhöret till nästk. fredag, till hvilken dag Gustaf Svensson bör vara införpassad, Magnus Pehrsson fick gå så länge. — I medio af November månad bortstals från skoarbetaren Ekman i N:o 117, 12:te roten ett par bättre blå klädesbyxor samt en väst af engelskt skinn, hvilka persedlar voro förvarade i en garderob på vinden. För ett par dagar sedan anhölls för detta tillgrepp manspersonen Hans Christiansson och denne var i går inställd till polisförhör om saken. Christiansson erkände att han tagit byxorna, hvilka han för 3 rdr sålt till uppgifven person. Christiansson tycktes ej med särdeles motvilja utbyta sin bostadslösa frihet mot eget rum i cellfängelset och den ruskiga drägt han bar mot den snygga om ock enformiga fångdrägten. — Manspersonen Johan Petter Eriksson var samma dag inställd att göra reda för 12 66. kaffe, tillgripna från grosshandlare Rubin. Eriksson hade för körning till magasinet på Skeppsbron pålassat 10 säckar kaffe och som dessa utgjorde sista vägningen hade bokhållaren begifvit sig i förväg till magasinet. Eriksson dröjde väl länge på vägen, hvarföre bokhållaren skyndar ner då han ser E. komma en annan gata än han, för genhetens skull åtminstone, borde hafva. Vidare tycktes ett par af säckarne ha blifvit uppskurna i hörnena och åter tillsurrade med segelgarn. Detta gaf honom anledning att omväga säckarne, då 2:ne af dessa brusto tillsammans 12 (s. i vigt. Vid visitation fauns i Erikssons ficka kaffebönor till en vigt af 12 ort. Eriksson sade sig vid förhöret ej ha öppnat vågra säckar och tagit något kaffe. De få bönor, han hade i fickan hade han upplockat på bron af det som under profningen utspillts. Dröjsmålet hade förorsakats deraf att han, som begagnat slättkärra, haft svått att få säckarne att ligga qvar på densamma; möjligen hade under arbetet härmed det bemärkta olaget å säckarne uppkommit. Bokhållaren, som äfven var närvarande, ville med vittnen styrka att säckarne på skeppsbron varit fullkomligt hela och för desses inkallande uppsköts saken till den 23 dennes. . D; RR RARE — —