Göteborgsposten – 17 februari 1864, sida 3

: Uvarjehanda. En romarinnas toalett på Augusti tid. En lärd fransman har i enlighet med ätskilliga heskrifningar gifna af antikene poeter lemnat en framställning af en romarinnas klädedrägt och af de rome:ska klädkabinettens små hemligheter. Utan tvifvel skall läsaren elter att ha genomögnat nedanstående sammandrag af den lärdes forskningar blifva förvånad öfver att finna åtskilligt, som man trott vara en uppfinning af nyare tiden, blott vara en efterapning från antikens damer. Inträdom, säger författaren, hos vår romarinna i det ögonblick hon börjar sin toalett. Vi se henne först tvätta ansigtet med vatten, som enligt Propertii påstående var blandadt med åsninnemjölk, komjölk och myrrba från Judeen; derefter tvättar hon han lerna med en tvål, sammansatt af gettalg, bokaska och aromatiska kryddor: Hon skurar tänderna, skrapar tungan Åför att göra den hulare och sköljer sig i strupen med en mängd parfymer samt äfvenledes cum urindå. om man år tro Catullus. Efter en halftimma tillbragd i badet, serveradt i präktiga och rymeliga badkar, öfverlemnar hon sig, säger Åibullus, i fotanserskans och hudparfymerorskans vård. Martialis säger oss att ansigte, bröst, armar och ben särskilt skurades med pimpsten, äfvensom att öfverflödiga små hår medelst tänger bortrycktes från huden, som derefter beströks med välluktande salvor. Atslöjom nu några hemligheter: plomberade tänder, löständer fästade med guldhakar, färgadt hår, peruker — alla dessa uppfinningar voro kända af romarinnorna, hvilka enligt Tibulli, Martialis och Ovidii utsago ofta begagnade sig deraf. Det tyckes som konsten att tillverka alla dessa falska saker varit ytterst fullkomnad hos romarne. Att kläda en romarinna i håret var en ordent lig ceremoni: utom kammarjungfrun behöfdes det, säger Tibullus, minst tre slafvinnor, den ena för att kamma och bränna håret, den andra för att parfymera det