Göteborgsposten – 17 februari 1864, sida 2

— Det sades att ni begifvit er ombord på fartyget som förstört kanonsluparne. — Ja. — Och att ni skickat tillbaka er båt med ett hraf till kommendanten, hvaruti ni berättar att kaptenen bjudit er på middag. — Vidare? — Men att straxt före solnedgången, just då man ämnade skicka ut en båt för att hemta er, briggen lyftat ankar, bredt ut sina segel och begifvit sig ut till sjös. En stund hade man kunnat följa hans rörelser från fästningen och stranden, men sedan hade han försvunnit i töcknet; så att man vet på S:t Georgsfästet hvarken hvad som blifvit af er, eller hvad det är för ett fartyg som bortfört er Så har åtminstone Nino sagt, tillade JossG. Sir James, som utan att afbryta, lyssnat på portugisaren, yttrade derefter: — Hvar befinna vi oss nu? — Vi följa med strömmen som går genom sjön; def är den väg jag alltid följer för att komma tillbaka; inom en timma skola vi ha nått land. Som portugisaren förutsagt, började det nu dagas; vid morgonrodnadens sken, såg sir James stranden med sins träd och kullar afteckna sig mot horisonten. — Vi styra rakt mot general Jaksons läger, fortfoi Jos6. Men jag föreställer mig, tillade han under ett skratt att ers nåd ej fruktar att fördjupa sig midt ibland de ame rikanska trupperna. — Nej, svarade sir James torrt. i i j j j