Göteborgsposten – 17 februari 1864, sida 2

Med dessa ord kastade han en sjömanskavaj af groft kläde öfver sir James axlar och gaf houom en luden mössr att sätta på hufvudet. V. General Jakson var vid elakt lynne. Han hade tillbragt natten lutad öfver sina kartor och utkast till fälttåget med passaren i hand, under det han meddelade sina instruktioner åt två adjutanter. Emellertid hade han två dagar förut vunnit en lysande seger. Men hvad som förorsakade general Jaksons förbittring, var det oväntade nederlag som kanonsluparne lidit. Han hade visserligen väntat sig ett kraftigt försvar från markis Asburthons sida, och hade ej inbillat sig kunna taga fästet utan allvarsamma förluster; men han hade ej förutsett ankomsten af detta hemlighetsfulla fartyg, som så kraftigt tillbakaslagit de amerikanska kanonsluparne. Under inflytandet af ett verkligt anfall af raseri hade generalen gjort en ed att uppoffra sina sista militäriska resurser; om det behöfdes, för att taga S:t Georgsfästet. (Forts.)