— Emellertid, återtog portugisaren, som var mycket nyfiken, kan jag ej förstå huru ers nåd har kunnat bryta af båda sina åror i ett så lugnt väder. Sir James återtog efter en stunds tystnad: — Vid hvad tid begaf du dig i väg för att fara öfver till fästet? — KLoockan åtta på aftonen. — Visste man i lägret resultatet af anfallet? — Ja; endast tre kanonslupar ha återkommit af åtta, och förbittringen är på sin höjd i det amerikanska lägret. General Jakson har svurit att taga fästet och förstöra denna fördömda brigg. — Veta amerikanarue hvarifrån denna brigg kommit? — Lika litet som fästets besättning. Man tror att den kommit från helvetet, så mycket mer som de sjömän, hvilka kommit tillbaka säga att den är bemannad af svarta män i röda kläder. — Det är sannt, sade sir James. — Man skulle kunna tro att det var en legion djeflar, sade en kapten som fått båda benen afskurna af en kula. Under det Jose lemnade dessa upplysningar, lade båten i land i en liten bugt som skyddades af väldiga träd — Hvem der? ropade en skiltvakt. — General Jaksons tjenare! svarade Joså. Portugisaren yttrade innan han hoppade i land till sir James: i — Ers nåd skall göra bäst i att aflägga sin uniform för att undvika alla svårigheter då vi passera genom lägret