tiskt hänseende. Man motser således med naturlig spänning underrättelserna från Tennessee. Nordstaternas press tager allmänt, i trots af der bosatta många tyskars reklamationer, asgjordt parti sör Danmark i dess frihetskamp mot dat stora tyska säderneslandet, hvars söners germaniserande civilisation äfven yankees lärt känna. Från Polen skrifves under datum Warschau d. 3 d:s, en korresp.: Warschaus hela uppmärksamhet är i denna stund upptagen af en händelse: upptäckandet af nationalregeringens arkiv. Den ryska polisen skall hafva lyckats få reda derpå och sålunda kommit nära på spåren ett sammansvärjningsnät, hvilkot är spändt kring hela Europa. Ett öfverträdande af förbudet mot att gå på gatorna utan lykta bragte en f. d. student i beröring med polisen. De till honom ställda frågorna om, i hvilken afsigt han gått ut, framkallade misstänkta svar, och man tog sig deraf anledning att undersöka den gripne. Hans ficka, ja, tillochmed hans plånbok innehöll intet, som kunde berättiga till någon misstanka. Men en af polistjenstemännen observerade, att den gripne med största oro sökte skydda sitt hufvud mot en möjlig förkylning. Man upptäckte också lätt, att han begagnade peruk och hade papper dolda derunder. Dessa papper ledde till upptäckandet af den så länge förgäfves eftertorskade hemlige stadskommendanten. Det skall vara en man, som förut varit sekreterare hos markis Wielopolski och i hög grad egde sin nuvarande höge förmans förtroende, fastän denne blifvit varnad för honom. Om dessa här gängse rykten bekräfta sig, är det lätt förklarligt, huru det revolutionära partiet på en tid, då markisen utöfvade den högsta makten i Polen, kunde korsa alla åtgärder och vara väl underrättadt om alla regeringens hemligheter. Äfven efter Wielopolskis afskedande egde hans f. d. sekreterare en förtroendepost inom ryska polisen. — Bakom ett af uppstapladt bränsle bildadt skiljorum fanns nu — stadschefens arkiv, och deri ej allenast en fullständig samling af alla tidigare dekreter från stadschefen, utan äfven hans korrespondens med hans organer. Inemot 140 personer, hvilka äro misstänkta för att ännu på senare tider hafva tillställt stadschefen rapporter eller att hafva satt hans dekreter i omlopp, äro kastade i citadellet. Dettas lokaler, som nyligen voro temligen utrymda genom deportationer, börja nu åter fyllas. Allmän skräck: Ä