Göteborgsposten – 16 februari 1864, sida 3

skickad som kurir till Wien. På valplatsen mellan Helligbek och Oversö lågo ännu d. 8 febr. hundradetals döda, betäckta af den höga snön, och stora landsvägen med sin blodigt färgade snö, hvilken var beströdd med fragmenter af kanoner och vagnar, företedde en talande bild af stridens häftighet. De i denna strid sårade danskar som förts till sjukhuset i Flensborg ligga der under behandling af tvenne danska läkare, hvilka likaledes blifvit tagna till fånga. Preussarne intågade i Flensborg d. 7 d:s kl. 8 förm., tvenne timmar efter det danskarne lemnat staden. Fältmarskalk Wrangel hade tagit sitt högqvarter hos köpman Peter Schmidt, medlem af det nu upphörda riksrådet, hos hvilken Wrangel ätven bodde under kriget 1848. Kronprinsen af Preussen bodde i Raschs Hotell, prins Albrecht i Hotel Stadt Hamburg; prins Fredrik Carl befann sig deremot redan söndagen i Glicksborg och har sannolikt nu sitt högqvarter någonstädes i Sundeved. Oaktadt dessa preussiska stordignitärers närvaro i staden, proklamerade agitatorerna på e. m. kl. 3 augustenborgaren, anförda af en bokhandlare Herzbruck. Högtidligheten afbröts dock deraf, att en af Wrangels adjutanter steg fram till talaren och underrättade honom om, att fältmarskalken undanbad sig dylika demonstrationer, hvilka ingrepo störande i hans assigter och planer. Sedan församlingen fått detta besked, skiljdes den lugnt åt. På aftonen skulle staden illumineras. Det har förut omtålats, att en division (d. 4:de) af danskarne skiljde sig vid Flensborg från hufvudstyrkan, som drog till Dyppel och Als, och tågade mot norr, för att besätta den vigtiga Fredriciaställningen. Rörande denna division skrifves i danska tidningen Dannevirke under d. 9 d:s bl. a.: I går (måndagen) var Haderslev från middagen till sent på aftonen uppfyldt af militär (dansk), som dels tågade igenom och dels rastade härstädes. General Hegermann-Lindencrone, som följde med denna division, tog in hos amtmannen. Sönderbro och höjderna söder om staden besattes af infanteri och kavalleri, under det ett batteri kördes upp på höjderna norr om staden. ÅÄrriere-gardet stod vid Hoptrup och Gjenner. Man väntade egentligen icke något angrepp, emedan fienden på chaussåen ännu var söder om Åbenrå och säkerligen föredrog att rycka fram, på Oxvägen, heldre än på den af tvenne pass, Hop trup och Haderslev, besvärade chåausseen. Oxvägen gingo under gårdagens lopp tvenne danska kolonner åt Kongeån till. På nöjden af Åbenrå eller något sydligare antages i går hafva stått en mindre fäktning med den törföljande fienden, emedan skjutning hördes i den riktningen, och på aftonen voro de båda kolonnerna på höjden af Haderslev. Då började den här liggande kåren, att draga arridregardet till sig och sjelf draga norrut, infanteriet på vagnar, som för den skull behållits qvar och anskaffats i staden. Fram mot midnatt afgingo de sista danska trupperna. D. 9:de frampå förm. anlände danska trupperna till Kolding, der en längre rast hölls, hvarefter de marscherade vidare norrut mot Fredricia. De sågo alla mer eller mindre hårdt medtagna ut efter en så forcerad marsch och utan tillräcklig proviant, men voro likväl vid godt mod. I ett enskildt bref från Haderslev skrifves: Här skickades allmänt mat och varmt ut till soldaterna, äfven vi, så godt vi förmådde, och det var en verklig fröjd att se, huru godt det gjorde dem. Vårt hus var som ett värdshus, den ena skocken förfrusna soldater kom in efter den andra, och vi gladdes åt både att få värma och tala med dem. En soldat af 7:de regem. kom i dag (d. 9 febr. — tisdagen) hit, styf af köld och trötthet; men då han fått sig en kopp kaffe med litet bränvin uti i stället för bränvin ensamt, fick han mål i munnen och berättade att han på söndagen d. 8 sofvit öfver sig i en krog litet norr om Flensborg. Då han vaknade, voro de andra borta. Han låg på vinden, och under sig hörde han nu preussarne fråga krogvärden, om der funnos några Dänen, men denne visste icke af att han fanns der, och svarade nej. Han låg nu och lyssnade, tills fienden dragit sin väg, och begaf sig nu bort, för att om möjligt träffa sitt regemente. Vägen gick öfver ängar, gärden och gropar, tills han på qvällen kom till ett värdshus, vid namn Pauls Kro, sydvest om Åbenrå. Här satte han sig vid brasan, drog af sig stöflar och strumpor (under vägen hade han på flera ställen måst vada i snö, som gick honom ända till midjan), hvarefter fötterna straxt svullnade upp; krögaren var nog låg, att neka den utmattade menniskan nattläger, fastän soldaten erbjöd honom betalning; och först då han förklarade, att han ej gick godvilligt, beqvämade man sig till att ordna ett liggställe åt honom. På morgonen begaf han sig åter i väg och kom hit. För att åtminstana till ekenet stäfja de