Göteborgsposten – 15 februari 1864, sida 2

Dess eleganta, solida och starkt bakätlutade riggning bar en ofantlig segelmassa. — Jag har aldrig hört talas om detta fartyg i den britiska marinen, tänkte han, och jag känner likväl alla dem som blifvit armerade för kryssningar. Det här är verkligen utomordentligt. Då slupen hunnit på ett afstånd af tvåhundra famnar från skeppet, kunde han läsa dess namn, måladt i röda bokstäfver på aktern. Kaparen hette Fowler, men detta namn underrättade om intet. Emellertid fortsatte fartyget sin kosa. — Slup, ohoj! ropade man omberd, hvem är ni? Sir James tog sin ropare och svarade: — Jag är sänd af kommendanten på fästningen och mitt namn är James Asburthon. Man svarade ej ombord på Fowler. Matroserna hvilade emellertid på sina åror i slupen, hvilken förblef liggande orörlig på tio famnars afstånd från kaparen. — Ligg till! ropade man slutligen från skeppet. Kanoten återtog gin kosa och lade till vid fallrepstrappan. Sir James lemnade sina fyra man i slupen och steg sjelf ombord. Klädda i röda skjortor stoda samtlige matroserna församlade i fören. Hvad markis Roger icke kunnat observera var att de alla hade svarta ansigten. Var det negrer eller blott personer som svärtat sig? Sir James kunde till en början icke bestämma det. Han blef emottagen vid trappan af tvenne matroser som likaledes voro svarta. Då han förvånad stannade, yttrade den ene af dem: