af derstädes vårdade sjuka och barnaföderskor till 45,988. Litteratur. Af ÅSvensk Månadsakrift för fri forskning och allmän bildning, utgifven af mag. Warburg härstädes, har andra häftet nu utkommit. Dess innehåll är: 1. G. A. Reuterholms mor-, en karaktersbild från förra ärhundradet, af Sturzen-Becker. En liten lekande teckning i författarens bekanta lättlästa manr. 2. Om menniskoslägtets ålder och uppkomst, af C. S. Warburg. I denna uppsats, som utgör ett förnyadt bevis på att förf. eger en mindre vanlig god stil, hvars popularitet ej förhindrar det afhandlade ämnets koncisa och samvetsgranna framställning, ställer hr W. sig afgjordt på de moderna forskarnes (en Darwins, Schleidens m. fl.) ståndpunkt och tillegnar sig samt på ett lättsattligt sätt framställer resultatet af deras mera speciala forskningar. Vi kunna ej neka oss nöjet här återgifva slutorden i denna uppsats, hvilka dessutom till fullo öfverensstämma med åsigter, som förut blifvit i vårt blad framkastade. Han säger: Den, som är van att betrakta allt genom den öfverlemnade bibliska lärans synglas, skall betrakta läran om menniskoslägtets uppkomst från en ringa begynnelse, säsom foster af en materialistisk verldsåsigt samt tillika såsom en hädelse emot den högste anden. Vi skola i en senare uppsats visa, huruledes utvecklingsteorien ingalunda behöfver hvila på materialistiska grundvalar, utan att densamma tvärtom måste anse allt tillvarande såsom uppfyldt af lif och anda. Att åter bland tvenne religiösa äsigter den lära, som rikast och upphöjdast fattar det högsta väsendet, skulle vara hädisk, torde ej vara lätt att bevisa. Och en dylik hög uppfattning är den, hvilken efter vårt förmenande måste blifva en följd af utvecklingsteoriens antagande. Jemförelsevis lågt synes oss det föreställningssätt, hvilket låter den skapande anden mekaniskt, eller på ett obegripligt sätt af intet skapa menniskan. Men högt och herrligt är det att tänka sig den menskliga varelsen såsom en länk i hela det oändliga lif, som genomströmmar verldsalltet, och såsom ett väsende, hvilket aldrig saknat lif, men ständigt genom egen verksamhet och kamp utvecklat sig och med sig förenat allt ädlare beståndsdelar, som behöft tusentals eller milliontals sekler, för att hinna till den närvarande ståndpunkten, men som endast genom en så lång tidrymd och användande af så mycket arbete kunnat svinga sig upp till det höga trappsteg af upplysning och kärleksfullhet, der dess bästa representanter nu stå; som slutligen visserligen är den högsta jordiska varelse och förmera än alla de mångfaldiga organismer, hvaraf vår planet är uppfylld, men som förmodligen på andra himlakroppar i sin ordning har öfver sig ett vida större antal väsenden, oändligt mycket rikare begåfvade, än menniskan. Denna tanke — tanken på den omätliga rikedom af lif, af intelligens och framför allt at kärlek, som fyller verldsalltet synes oss vara den mest religiösa på samma gång som den är den minst sjelfviska och dertöre bör kunna skapa åt menskligheten högsta välsignelse. — Vi förutse att the ortodoxa teologer skola sig beskärmande kasta sig ötver dessa uttalade åsigter; men afvakta för egen del med otålighet den utlofvade fortsättningen af denna uppsats. — 3. Om Oehlenschlägers Aladdin af — är en liten täckt behandlad redogörelse för den bekanta dikten af Oehlenschläger. — 4. Några ord om skyddstullar ur statsrättslig synpunkt af S. A. Hedlund. Förs. har häri med bindande skärpa bevisat skyddstullarnes förkastelse från statsrättens synpunkt. Uppsatsen är i våra dagar ett ord i sinom tid. Författarens populära och lättlästa stil är allom bekant. — 5. Littera