Göteborgsposten – 13 februari 1864, sida 1

hvilken svärfar skulle icke med största nöje gå in på att fritt tapetsera sin dotter under en ganska rundlig tid, och bestämdt ändå göra en god affär, mot hvad nu en ung frus utrustning kostar söta pappa? Att baler och kalaser äro farliga konkurrenter till teatern och konsertsalongen, är nogsamt bekant. Den förra har dock i allmänhet mindre att befara af konkurrensen, åtminstone här i staden, der beau-monden kan antagas tillika vara abonnent å någon af teaterns abonnements-serier och fördenskull torde undvika att komma i kollision med teateraftnarne. Värre ärdet deremot stäldt för hrr konsertgifvare. Täflan med teatern kunna de undgå genom att gifva sin konsert på någon afton, då ingen representation eger rum, men huru reda sig i konflikten med balerna och kalaserna, dessa oumbärliga tillställningar, mot hvilka selbst die Götter vergebens kämpfen? Ingen under då om konserter och musikaliska soiråer i allmänhet icke äro mycket besökta härstädes under vintern, ty huru skickligt hrr konsertgifvare än söka kryssa sig in mellan de bekantblifna större kalasaftnarne, så slår det näppeligen felt att de lika fullt råka ut för åtskilliga mindre kalasklippor och bal-skär, hvilka ej varit angifna på kartan. Ett och annat undantag finnes likväl, då så väl stora som små hinder måste ge vika, nemligen då en konsert gifves, som en och hvar vill besöka, ingen gå miste om. Till detta slag kan den konsert räknas, som i onsdags afton gafs af dir. Czapek. Det var här icke blott det intressanta programmet som lockade, utan äfven medvetandet att man genom en fullsatt salong borde gifva den talangfulle och nitiske orkesteranföraren en mera substantiel uppmuntran än den som åstadkommes genom att några gånger klappa ihop tvenne tomma händer. Huset var nära utsåldt och de bland åhörarne som icke ömmade mera för sina väntande ekipager än för sitt musikaliska sinne, blefvo rikligen belönade genom den;herrliga Beethovenska symfonien, som utgjorde den solidare och bättre hälften af konserten. Att tempot i denna mot slutet ökades öfver höfvan, var nog icke orkesterns fel utan publikens, som hade så brådt om. — Hr Czapek torde emellertid ha gjort en god affär och hvem gör honom det så lätt efter? God affär! Ja, en sådan skulle i sanning hr von Schantz kunna ha gjort, ty om han vid sin afskedskonsert sistl. måndag kunnat disponera en tre gånger så stor lokal skulle den säkerligen ändå icke varit tillräcklig att inrymma alla de personer, som önskade att vara näarvarande. Menniskonaturen är sig lik hos oss som öfverallt annorstädes; hade icke de betydelsefulla orden för sista gången denna afton stått på programmet skulle säkerligen icke tilloppet varit så stort. Emellertid är det fullkomligt säkert att dessa intressanta aftonunderhållningar skola saknas af många. Önskligt vore derföre att teckningen till den nya serien af 10 konserter lemnade ett så. tillfredsställande resultat, att vi ännu en gång finge helsa hr S. välkommen. Som en slags ersättning för förlusten af hr v. S. konserter arrangerades påföljande natt ett ljufligt ensemble-stycke för kanoner, trumpeter och tornklockor, hvilket utfördes med den precision, som man alltid är van att finna hos exekutörerna, oaktadt hela numret ovilkorligen presteras nästan nog mycket mit Scandal. Med andra ord: elden var lös! Ett starkt eldsken syntes öfver den trakt der Hagas befolkning hvilade i Morphei armar, men skenet bedrog och Hagaboerna voro räddade, ty långt fjerran på andra sidan Slottsskogen stod en gammal Stubbis och brände och derföre var nu halfva Göteborgs befolk