Göteborgsposten – 13 februari 1864, sida 1

A (— — Dyr fiskredskap. — Svalorna ocb profryttarne. — Ett oförsigtigt telegram, sann händelse. — Sinnrik gåfva. — Nyheter från vår Teater. Det skulle vara lika omöjligt att icke i dag börja krönikan med politik, som det under denna vecka af ängslan af orolig förbidan, varit omöjligt att ett samtal kunnat börjas, der icke intresset för vårt broderrikes kamp mot en öfvermäktig fiende på det lifligaste uttalat sig. Som ett åskslag nådde oss underrättelsen om Dannevirkes uppgitvande och en allmän förstämdhet har rådt äfven inom vårt samhälle, der man eljest oftast för egna affärers skull lätt glömmer bort att tänka på andras. Vi tro att ingen utan den djupaste rörelse har kunnat läsa beskrifningar om I:sta regementets hjeltemodiga vägrande att lemna Dannevirke och dess ännu hjeltemodigare betäckande af sina kamraters återtåg. Dessa unga män, hvilka till större delen svurit ljusets och bildningens fana och nu dukade under i striden för sitt fosterland, kunna de icke lika väl kallas martyrer som Polens ädla söner hvilka förblödt på Rysslands slätter? Det gifves många slag af martyrer här i lifvet och som sådana, i skämtsam mening, anse vi verkligen dessa olyckliga, manliga offer för sällskapslifvets tyranni, hvilka blifvit angripna at manien för den mest mördande af alla sysselsättningar, den att — gå på visiter. Men det finnes ljuspunkter äfven i deras enformiga lif, dagar då de uppskära hvad de med svett och möda hafva sått: med ett ord de stora middagarnes och supeernas tid. , Nu är det icke frågan om att i ett halfmörkt rum, smuttande på en kopp ljumt thå, förgäfves söka underhålla en sömnig konversation — nu är det annat! Otaliga ljus bryta sina strålar mot de dyrbara prismatiska kronglasen, återspegla sig i trymåerna och belysa förgyllningarne, de präktiga sidenoch sammetsöfverdragen och de i brokig färgprakt skiftande mattorna. Uppmärksamma tjensteandar servera vid en vink de läckraste och mest svalkande förfriskningar. Unga förtjusande damer i dyrbara och smakfulla toiletter, blixtrande ögonkast, förföriska småleenden, förstulna, endast af kontrahenterna förstådda utvexlingar af ömsesidiga ljufva känslor, sprittande dansmusik och slutligen en vals med henne, hvad kan väl då vår martyr mera begära? Jo, det vet han nog och till all lycka äfven hans charmanta värdinna, ty sedan kommer kronan på verket, en af dessa beryktade Göteborgssupger der otta omkostnaderna för en enda rätt vore tillräckliga att underhålla en fattig familj i en hel månad! Vi hafva hört glänsande beskrifningar på flera dylika fester, hvilka dock naturligtvis icke tillhöra offentligheten. A propos, vi sågo nyligen i en utländsk tidning berättelsen om en upptäckt, hvilken, om den besannar sig, skall åstadkomma en fullkomlig revolution inom modets och dametoilettens mysteriösa verld. Visserligen är det icke längesedan de luftigaste balklädningar med fina broderier och rika mönster, allt at bara papper, voro en vogue hos damerna, men hvad betyder väl detta mot en uppfinning at en tapetfabrikant i London? Han påstås nemligen ha inventerat ett slags ogenomträngligt papper, eller rättare tapet, hvilken på ett förvillande sätt och med om möjligt rikare färgprakt efterhärmar alla dessa mångfaldiga slag af mer eller mindre dyrbara tyger, hvilka höra till en elegant dams beklädnad. Hvilken reform inom den husliga ekonomien! Det skulle icke längre behöfvas så många tårar och böner eller smekningar för att utveckla den mest splendida lyx på nästa bal. Det skulle då helt enkelt heta: Mycket gerna min engel, huru många rullar behöfver du? Och utstyrseln sedan,