kommen då vi kunna samtala öppenhjertigt med hvarandra... — Ni tror det? utbrast Tobby. — Men den är nära. Jag lemnar er nu. Tobby darrade. — Jag kommenderar på fästningon som sekond, fortfor sir James, och skall med er ha talrika öfverläggningar. Vi skola snart träffas. Sir James gick ut med låbgsamma steg. Men i det ögonblick han skulle stiga öfver tröskeln vände han sig om, och dessa två män, så väl skapta att förstå hvandra, utbytte en sista blick liksom för att besegla sitt förbund. Sir James vände tillbaka till förskansningen. Roger hade låtit slå allarm och alla voro på sina poster. Artilleristerna stodo med luntan i hand och väntade blott på signal att gifva eld, men den amerikanska flottiljen var ännu utom skotthåll. Med sin tub under armen och en ropare i handen promenerade den unge markisen på förskansningen med lugnet hos en sjöofficer på sitt fartyg. Flottiljen, ännu alltid utom skotthåll, gjorde åtskilliga förberedande rörelser. Plötsligt togs den amerikanska flaggan bort på en af kanonsluparne och i stället hissades en hvit. (Forts.)