Göteborgsposten – 11 februari 1864, sida 2

att drunkna hundra gånger; men han närmar sig fästet på ; ungefär tusen alnars afstånd i en liten båt försedd med sänklod. När han kommit så långt, släpper han sitt lod i sjön, afkläder sig och hoppar i vattnet. I — ÖOch huru bär han sig åt att för dig tillkännagifva ssin ankomst? — Den obetydligaste signal skulle kunna märkas af I skiltvakterna. Han bestämmer en viss tid och jag väntar. Se här vårt språkrör, sade portugisaren och stannade framto tredje skottgluggen. Han hade talat med låg röst; vid ljudet af denna röst passerade emellertid en skugga framför den yttre öppninIgen och undanskymde för en sekund det grönaktiga ljus som genom denna inträngde i sned riktning i galleriet. I Det var Jos som höll sig fast på några stenar som sköto fram vid muren några tum öfver vattenytan. — Är det du? frågade Nino. j — Ja, svarade en röst som kom sir James att darra at glädje. Denne vände sig då till Näno och yttrade: — Gå och håll vakt vid trappan. Näno lydde genast. Sir James lutade ansigtet mot skottgluggen och yttrade på portugisiska: i — Hvarifrån kommer du? — Frå amerikanska lägret? — Hvad har tilldragit sig idag? — Engelsmännen ha blifvit slagna. — Jag vet det. Men har du sett general Jackson?