Roger lade ifrån sig brefvet och sade med ett leende — Ni måste medgifva, mina herrar, att jag såsom ny börjare i kriget har en öfvergenerals bekymmer. Man skal försöka att vinna generalsepauletterna; men hvad som ä säkert är att vi aldrig skola öfverlemna Sanct Georgsfästet å amerikanarne. Nå! min kusin, tillade han, ni glömmer at berätta något om den unge officeren som jag skickat er. — Sir Lionel. — Ja; han begaf sig i väg i går på morgonen ocl har bort hinna fram till lord Hamilton före bataljen. — Jag har ej sett honom, sade sir James, men jag ve att han lyckats hinna upp staben. — Blott han ej är sårad eller fången. Ah! det va mycket oklokt af mig, yttrade Roger med bedröfvad ton att svära hans mor att återföra honom frisk och sund til England. — Hr markis, återtog sir James, jag har slagits hel: dagen; ni har gifvit mig en ypperlig supg; men det i icke allt, ni måste äfven tillåta mig taga några timmars hvila. — Gå, min kusin, sade Roger med ett småleende. Han gaf Niino befallning att ledsaga sir James till et angränsande rum. Nino tog ett ljus och gick före si James; som följde efter sedan han tagit godnatt af marki sen och kaptenen. — Ändtligen, tänkte den yngre sonen af familjen As burthon, är jag nu inne i färahuset. Svårigheten låg i at komma dit, men nu skall jag ej lemna det förrän jag ut rättat min affär på bästa sätt.