Göteborgsposten – 10 februari 1864, sida 3

:7) ii:i OJ BD 41— skyddar sålunda öfvergången till Als; den andra säges hafva ryckt norrut, antagligen till Fredriciaställningen, och bildar sålunda Fredriciaarmeen. Härigenom skall äfven fienden nödgas dela sig, och då ytterligare förstärkningar stå färdiga på Sjelland att rycka ut, skola de sunden beherrskande ångarne kunna efter behof kastas till den af punkterna der de kunna för tillfället gagna mest. I ett bret från Slesvig (af d. 2 febr.) till Dagbladet skrifves följande, som måste kännas bittert för oss, men har sin del sanning: Man tror här lika litet på förverkligandet af de engelska hotelserna, som på den förnyade utsigten till en skandinavisk allians. Ja, då vi ensamma utkämpat striden, då komma kanske våra vänner hinsidan Sundet och Nordsjön; men — medan gräset gror, dör kon. De igår anlända tyska tidningarne hafva åtskilligt att förmäla om de första dagarnes händelser å krigsteatern, men notiserna äro synbarligen väl mycket färgade, hvilket bl. a. kan synas deraf, att den preussiska rapporten om Mysundeaffären angifver tyskarnes förlust till — nära 100 döda och sårade! Generalen för den forna slesvigholsteinska insurgentarmåen grefve Baudissin befann sig vid Dannevirke hos general Wrangel, hvilken han, som väl kände trakten, lemnat vigtiga upplysningar. Angående österrikarnes öfvergång öfver Eidern skrifves till Köln. Zeit. från Rendsborg under d. 1 d:s följande, hvilket så till vida är af intresse, som inga närmare detaljer ännu förljudits derom från dansk källa: I går anlände till österrikiska högqvarteret i Nottorf en depesch, som slutade med de at fältmarskalk Wrangel på hans egendomliga maner sjelfskrifna orden: Åoch nu i Guds namn — framåt! Enligt gjord öfverenskommelse skulle detta betyda, att den österrikiska kåren skulle följande morgon företaga Eideröfvergången. Gårdagen och natten användes derföre till sammandragande af våra stridskrafter i Rendsborgs omedelbara närhet, för att kunna tidigt på morgonen börja framryckandet å slesvigska Åområdet och så hastigt som möjligt inträffa framför Dannevirke, innan de på en så djerf handling ännu icke beredda danskarne hunnit samla bakom sina skyddande vallar de i landet ännu kringströdda trupperna. Osterrikarnes rörelser utfördes med största noggrannhet, så att vid dagens inbrott kolonntåterna stodo utanför Rendsborg i afvaktan på framryckningsoräres. Ett klart, kallt månsken gynnade marschen, och en herrlig sol bebådade ett verkligt högtidsväder. Danskarne tycktes ha varit bättre underrättade än Rendsborgarne, ty medan staden öfverlemnade sig åt sin vanliga hvila, begagade danskarne natten till att kalla de svaga infanteriposterna ut ur kronverket, der endast ett par dussin dragoner stannade qvar för att observera och spränga broarne å RendsborgsKielbanan. Omkring kl. 4 på morgonen (d. 1) hörde man här i Rendsborg trenne starka explosioner och såg eldpelare höja sig i luften, hvilket man tog för allarmsignaler. Ännu kl. 7, då österrikarne började samla sig på södra Eiderstranden, sadlade danskarne sina hästar på andra stranden mellan kronverket och jernvägsstationen. Eidern flyter i en båge rundt omkring norra sidan af Rendsborg, i en olika bredd af flera hundrade fot, hvilken på ett ställe hopsmalnar sig till ca 6 famnar, der den i kronoverket utrymmande bryggan för till Slesvig. Det troddes allmänt, att danskarne skulle åtminstone vexla ett par skott med de stormande, innan de begåfvo sig på flykten (de två dussin!). Men de brydde sig ej derom och de gjorde väl deri, ty sådana mått och steg hade tagits, att ett om än aldrig så kort försvar skulle gjort besättningen till fångar, genom deras återtågs afskärande. Kl. 7 på morgonen steg den österrikiske befälhafvaren baron Gablenz af hästen vid bron, för att i egen person leda inmarschen, möjligen äfven angreppet på kronoverket. På vallarne placerade sig en mängd nyfikna, deribland flera sachsiska officerare och soldater. Sachsarne bade dragit tillbaka sina vaktposter vid bryggan. Omkring 1,000 steg längre i vester ligger jernvägsbron. Men då förtrupperna på banvallen framryckte mot densamma, inrapporterades till den österrikiske generalen, att bropelaren på andra sidan af danskarne försetts med en sprängsats af 800 skålp. krut. Ögonblicket var på visst sätt kritiskt; en så stark explosion skulle ej allenast hafva satt da nå hron marscherande utan ätvan da 3