Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 3

armen kan man naturligtvis icke få någon sammanhängande beskrifning, ty hvar man vet blott, huru det gått honom sjelf, innan han blef sårad, men man kan dock af de enskildas berättelser få ett allmänt intryck. Preussarne slogos bra vid Mysunde och gingo tappert fram, så att afdelningarne voro hvarandra mycket nära; deras artilleri gjorde icke synnerligt stor skada, men gevärskulorna (reffel) plockade bort många. Kapt. Schow blet, enligt någras utsago, först träffad i bröstet och sedan i munnen af en kula, som genast slutade hans lif; andra berättelser vilja veta, att det första skottet gick genom hans mössa, och att han visade hålet för sitt folk, då en ny kula träffade honom i hufvudet. Träffningen d. 3 febr. (vid Bustrup) har enligt manskapets beskrifningar varit lika varm som den vid Mysunde, och båda dagarne mylrede det af Tydskere; striden om den framskjutande punkten Kongshöi söder om Bustrup tyckes hafva varit dagens förnämsta händelse, och här blefvo de flesta sårade. I fredags anlände till Köpenhamn 350 sjuka och sårade från danska armeen. Bland de senare finnes folk ur nästan alla de afdelningar, som deltagit i striderna vid Mysunde och Bustrup; de äro alla lätt sårade, och blott 10 st. utaf dem måtte bäras, medan de öfriga kunde gå eller åka. Bland de sårade finnes ifven en österrikare, en liten Steiermarkare, som vid Solferino fick en kula i högra armen och varit till Dannevirke, för att hemta sig en i den venstra handen. Han gick i mörkret vilse om den österrikiska ambulancen och som till ett hus, der han fångades af tvenne lanska soldater, men han synes vara mycket öjd med sitt öde och den vänliga behandling an röner.