Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 2

Jag tror, mina herrar, att vi böra vara uppfyllda af förtroende för den sak vi tjena. Om det finnes missnöjda, kunna de bryta af sin värja: i egenskap af chef har jag makt, tillochmed under krigstider, att bifalla de afskedsansökningar som inlemnas. Under det Roger yttrade detta, fästade han en sträng blick på löjtnant Tobby; denne bet i sina gråa mustacher och teg. — Vi kunna vänta oss att blifva anfallna, om icke denna, så åtminstone nästa natt; amerikanska armeen kamperar på Vesterns udde och har farkoster till sitt förfogande. Derföre, fortfor Roger med fasthet, är det i dag mer än någonsin min pligt att vaka öfver disciplinens upprätthällande. Se så, mina herrar, på era poster! De sex officerarne, som befunno sig hos kapten Rabbe, gingo ut med sänkta hufvuden. — Fördöme mig, knotade löjtnanten, skall han ej snart leda oss som negrer. Löjtnanten yttrade sig ej tillräckligt sakta, ty orden trängde till Rogers öron. — Löjtnant Tobby! ropade han. l Löjtnanten, som redan var i begrepp att stiga öfver tröskeln, tvärstannade. ö — Ni går på era rum, fortfor Roger och är der i arrest tillsvidare. Löjtnanten bleknade af vrede, men sade ej ett ord; nan gick med raseriet i hjertat i det han inom sig svor att hämnas. i Då Roger blifvit ensam med kaptenen, yttrade han: