Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 2

Åkusin — sann likväl ej tagen i betydelse i uppriktig. dj Summan at de europeiska ärftliga suve al ränernas slägtförhållanden är i få ord, att all tregentsamiljerna i sjelfva verket utgöra blot sJen enda stor sådan, och att denna stora fa ;milj är tysk. Det senare är en följd at de förra. Sedan de europeiska furstehusen er ; I gång börjat knyta slägtförbindelser med hvar j andra, tvingades de att blifva tyska genon majoritetslagen. Under de sista två eller tre vJ århundradena har den numeriska styrkan a tyska furstar, jemförd med de andra regeran de suveränernas i Europa, förhållit sig såsom fem till ett. Tillochmed i närvarande tid stå ude tyska furstarne, oaktadt den stora mediaskiseringen af ett hundratal bland dem på I kongressen i Wien, i samma förhållande till de öfriga krönta hufvudena i Europa, som tre vill ett. Hela antalet af europeiska suveräner I med uteslutande af den icke ärftlige påfven och den halsasiatiske sultan — uppgick den örste Januari af innevarande år till jemnt trettionio. Af detta antal är icke mindre än trettio af direkt tyskt ursprung, det vill säga födda och uppfostrade i Tyskland, under det att af de återstående nio, fyra härstamma från Tyskland. De fem enda icke-tyska suveränerna i Europa, regenterna i Frankrike, Itatalien, Portugal, Spanien och Sverige-Norge, äro mer eller mindre nära beslägtade med tyska familjer och måste nödvändigt slutligen blifva alldeles införlifvade med dem genom det system af furstliga blodbandsföreningar, som så småringom vuxit upp i Europa, tills detta system blifvit en vana som har laga kraft. Såsom sådan är den väl förtjent af alla statsmäns och historikofilosofers uppmärksamhet. Systemet har sina stora fördelar och har äfven några faror; men, under antagande att monarkiska institutioner äro mest tjenliga för nationernas fria utveckling, tyckes det som de förra vore öfvervägande de senare. Europas stora suveränfamilj med all dess makt, all dess rikedom och inflytande är knappast nog mäktig, rik och inflytelserik för att sätta sig emot utvecklingen af nationel frihet, under det den å andra sidan i betydlig mån bidrager till de internationela förbindelsernas tillväxande. Emellertid, vare sig nu att det är väl eller illa, kan slägtskapen mellan alla de europeiska suveränfamiljerna knappast blifva utan inflytande på Europas historia. Följande tabell öfver Europas tretionio regerande suveräner visar hvilka som äro af ren tysk börd och uppfostran, hvilka som härstamma från Tyskland och hvilka som icke äro tyska, men mer eller mindre beslägtade med tyska familjer. Icke-tyska suveräner. Frankrike Portugal. Italien. Spanien. Sverige-Norge. Sureräner som härstamma från Tyskland. Nederländerna. Ryssland. Portugal. Storbritannien, Suveräner födda och uppfostrade i Tyskland. Anhalt. Mecklenburg-Strelitz. Nassau. Baden. Oldenburg. Bayern. Rreuss-Greiz. ( Belgien. Schleiz. Braunschweig. Sachsen-Altenburg. Danmark. Coburg-Gotha. Grekland. Meiningen, 6 Hanover. Weimar. 1 Hessen-Cassel. Sachsen. , Darmstadt. Schaumburg-Lippe. Homburg. Swarzburg-Rudolstadt. Lichtenstein. Sondershausen. r Lippe-Detmold. Waldeck r Mecklenburg-Schwerin. Wärtemberg, Österrike. b Det är ett intressant faktum som står i e sammanhang med denna tabell, att, då det 8 verkliga antalet af regerande europeiska suveräner har minskats med sex inom lika u nånga är, sem af dessa suveräner, nemligen t Poskana, tillhörde den första af de ofvan uppäknade tre klasserna. Sålunda har äfven itaienska frihetskriget bidragit till detrena teuoniska blodets tillväxt bland Europas regent-!I amiljer. 4 le i Modena, Monaco, Neapel, Parma och d 8 Göteborg d. 9 Februari 1864. I,