vid sida med de förnämsta herrar i de tre konungarikena, i parlamentet! Ett sorl af beundran lopp igenom församlingen. ö — Jag måste emellertid kunna förfoga öfver er. Jag behöfver fyrtio personer af stammen för att med mig företaga en lång resa. , De entusiastiska zigenarne utropade hvar och en särskildt: — Tag mig med! Tag mig med! Jean de France smålog. — Jag ser sade han, att J ären äkta zigenare och att eder stams blod icke urartat. Jag väntade mig att sc er alla erbjuda er och att jag blott skulle komma i förlägenhet för valet; Jag har derföre dragit lott och tagit de fyrtio namn som kommit först. — När resa vi? — Om tvenne timmar svurade Jean de France. Ni skola bege er ombord på Cuanada, som ligger till ankar utanför S:t Catharina-dockan; en af er, Samuel Hermann, blir skeppets kapten. — Jag är här, svarade en röst bland hopen. — Canada lägger ut till sjös i morgon vid dagningen. — Hvart resa vi frågade en ung flicka, frisk och rosenfärgad och hvars halföppna läppar visade tänder hvitare in elfenben. — Okänd destination, svarade Jean de France. Den unga fickan, hvars namn var Elspy, kastade en blick full af kärlek på zigenarnes vackre chef.