: ——— — — — djup bestörtning och tillochmed väckt harm bland menige man inom danska armåen. Ännu i denna stund, då vi nedskrifva detta, känna vi intet närmare om hvad som föranledt den vigtiga befallningen om återtåg. Men det vill synas som att endast tvenne motiver dertill kunnat finnas, och kanske de båda tillsammans verkat beslutet: neml. oförmågan för den mindre talrika danska armeen att kunna hålla den långa försvarslinien mot ett allmänt hufvudangrepp at den nära dubbelt så starka tyska hären, hvilken troligen stått färdig att följande dag på alla punkter söka forcera ställningen. Detta förefaller så mycket sannolikare som, enligt hvad det förljudes, en vigtig sidorörelse företagits af de på tyskarnes venstra flygel befintliga trupper, hvilka kunnat utan vidare hinder kringgå Dannevirkes ändpunkt i vester Hollingstedt, och sålunda hota att taga de inom Dannevirke stående danska trupperna i ryggen. Detta törefaller desto troligare som danskarne, tillfölje af den åter inbrutna kölden och det låga vattenståndet, ej kunnat försätta den terräng under vatten, som härigenom skulle utgöra ett värn för planen vester om Hollingsted. Den i vårt lördagstelegram från Köpenhamn meddelade uppgisten, att först efter hållet krigsråd reträttordres gifvits, synes äfven bekräfta, att det varit af strategiska skäl man uppgitvit Dannevirke, och att man bäfvat tillbaka för att redan nu, sätta hela armens välfärd på ett lyckokast. Så som det nu är, har åtminstone ännu danska armeen en skyddad ställning, hvilken är strategiskt vigtigare och lättare att försvara för en mindre armå, emedan denna här kan hålla sig koncentrerad och dessutom understödjas af krigsfartyg se nedan vidare). Det andra alternativet synes oss mera stöta på det äfventyrliga. Man har nemligen framkastat den tanken, att Englands fredliga hållning skulle hafva föranledt den danska regeringen, att uppgifva försvaret at Slesvig, låta det besättas at de preussisk-österrikiska trupperna och sedan under Englands bemedling ingå på fredsunderhandlingar. Det är möjligt att förhoppningarne om aktiv hjelp fråk England tillintetgjorts och att man der: före ansett sig böra söka att bevara danska armåen samt så länge som möjligt uppskjuta det asgörande ögonblicket, hvadan man lemnat Dannevirke. Men att tillskrifva danska regeringen ett så dubbelt spel, att hon skulle å ena sidan oitra flera sina tappra mäns blod och å andra sidan underhandla, för att tillintetgöra all verkan al sin kamp, det anse vi vara alltför vågadt. År Slesvig väl en gång utrymdt af danska trupperna och besatt at de tyska, skall man nog så höra, att de tyska stormakterna skola uppställa oantagliga sredsvilkor och sedan, då de förkastas behålla Slesvig som pant — den preussiska politiken är på en hårsmån lik den ryska gentemot Polen — emedan de vilja undvika revolutionen, som annars skulle spira upp af holsteinska agitationer. Det vore ock möjligt, att de skulle vilja hålla hertigdömena besatta för danska kronans integritets skull — en integritet, som skulle för alltid eller åtminstone för långa tider göra slut på Slesvigs oafhängighet och dermed Danmarks) at Tyskland. Men hvilka följder skulle ej sådant medföra? Danska regeringen kan ej vara blind dertör — och det är derföre allt skäl, att antaga det förra alternativets sannolikhet. Genom Dannevirkes öfvergifvande hafva emellertid de danska trupperna lemnat vestra och mellersta Slesvig öppet för de preussisk