Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 4

Uvarj ehanda. Bortkörd arrestant. I Preussisk-Sehlesiska staden Ujest hände nyligen, att den af borgare i staden bestående polisvakten kände en afton lust att taga sig ett parti. Men då sjerde man fattades, tillkallades en i arresten insatt fånge, som likväl började gräl och på köpet spelade falskt. Detta förargade så de tre herrarne af vakten, att de helt simpelt kastade ut karlen; att denne ej brydde sig om att gå in igen, torde ej förundra någon. Dagen derpå fingo de tre spelarne i stället krypa i kurran. Giftermålsannonser ur Stockholms Dagblad: En medelålders Ungkarl, bosatt på den mest vackra egendom i Södermanland, söker på detta sätt, i brist på bekantskaper, ett äldre Fruntimmer till hustru. Hon bör vara anspråkslös och egarinna af 8 a 10,000 rdr. Den reflekterar, torde uppge namn och adress till Reulig Tanke, som inlemnas på Dagbladskontoret. Inga anonyma möten besvaras. En Enkeman önskar en christlig sinnad Jungfru eller Enka til! hustru eller hushållerska. Svar, till A-n, torde godhetsfullt inlemnas på Dagbladskontoret, I en af stadens skolor föredrogs under en läsöfning häromdagen sagan om Hjalmar och Ingeborg. Då i den derpå söljande förklaringen öfver stället, der Orvar Odd trädde in i jungfruburen, läraren frågade, hvad en jungfrubur vore för slag, kunde den tillfrågade ej svara derpå. — Jag vet det, svarade en af de andra gossarne. — Nå, låt höra, sade läraren, hvad är en jungfrubur? — Det är en krinolin. En man i sin egen fästning. Norska ,Morgenbladet berättar följande: År 1841 eller 42 bodde i Thelemarken en man, som hette Hans Olsen Veium och egde gården Veium i Seusqe Prestegjeld; men då Amerika-vurmen på den tiden var i sitt högsta flor, så skulle också Hans försöka sin lycka i detta förlofvade land. Då han nu hade sålt sin gård till ett pris, långt under dess värde, och betalt sin skuld, så hade han ännu omkring 50 sp. öfver, och med dessa penningar skulle han jemte hustru och 4 å 5 barn utvanda. Han utvandrade verkligen, men i stället för Amerika valde han Tjolling socken vid Laurvig och köpte der af gården Östby ett stycke jord eller rättare skog, der aldrig förr plogen eller spaden rubbat en torfva, således en fullkomlig vildmark, omkring 6 a 7 tld. Här skulle han för det första bygga sig ett hus (jorden eller skogen kostade omkring 20 sp.); detta fick han också i stånd och örjade så att arbeta och bryta sten för att få plats att sätta litet potatis, hvaraf naturligtvis första årets skörd icke kunde blifva stor. Genom flit och ansträngning har likväl Hans bragt detta stycke vildmark i det skick, att han nu odlar 30 a 40 t:r god potatis, 2 a 3 t:r råg och 2 a2 3 t:r hafre, samt föder en ko och som oftast en qviga samt ett svin. För att bringa det i detta skick har han uppbrutit eller uppgräft en mängd sten, som han användt till stängsel omkring sin lilla egendom, Denna gärdesgård eller rättare stenmur är 1,146 fot lång, 3 fot hög och 3 fot bred samt innehåller således 10,314 kubikfot sten till en vigt af tillsammans 5000, säger semtusen, skeppund! Detta Herkulesarbete har Hans utfört till det mesta med egen hand. och den enda bj Ip. han har haft. är den af en af hans söner, som näson gång, såsom Hans uttrycker sig. har ,gifvit honom en handräckning. för att välta bort de stora stevarne. Detta arbete har kan utfört, som han sade. när han emellanåt tog sig en hvilodag:, och sålunla uppfört en så kolossal mur på sina hvi otimmar inder 20 å 21 år, mellan det han måst arbeta för att öda sig och de sina. Nu lefver Hans nära 71 år nmmal med sin hustru, som är litet yngre, temligen sodt innanför sin lilla fästning och tackar Gud för tt de i sitt fådernesland nppnått en efter deras forIringar någorlunda sorgfri ålderdom. Modet att sramropa skadespelare förskrifver ig från 1777. Då gals den 20 Juh på Comedie ialienne i Paris Les intrigues dArlequin, och puliken blef så hänförd af den nye skådespelaren Doronville, att man ofter skådespelets slut åter framroade honom på scenen. Han var den förste konstnär, ! om denna ära vederfors.