Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 3

e A. G. Oxenstjerna för 1 40,000 rdr. —— ——— — Danmark. Telegrafen har underrättat oss, att äfven entern af den preussiska-österrikiska linien ramryckt och redan sökt forcera Dannevirketällningen, nemligen å en nära intill Slesvig eclägen punkt Bustorp (Bustrup). Innan de ippnådde denna, måste de hafva genombruit de till utanverk uppkastade förskansningarne. )e danska trupperna gjorde halt vid Bustorp, ler de sannolikt emottogo förstärkningar, varefter sammandrabbningen skedde. Resulatet blef, enligt hvad redan är bekant, att jsterrikarne tillbakaslogos och måste lemna len redan intagna positionen samt draga sig tillbaka utom utanverken. Den närmaste underrättelsen vi ha atv vänta är nu den om äfven den venstra tyska flygelns framryckande, hvilket troligen kommer att försökas vid Fredriksstad. Alldenstund nya förstärkningar till de tyska trupperna äro att törvänta, skola dessa senare sannolikt icke dröja med att snart upprepa angreppen, då med än större kraft än nu. Vi hoppas att de danska trupperna äfven skola kunna utstå det, men det är tydligt, att öfvermakten till sist måste få öfverhand om ej danska armåen snart erhåller bistånd från sina allierade. Den hjeltemodiga kraft, hvarmed den mottagit de första angreppen, berättigar den till alla nationers sympalier. Vid underrättelsen om Eidergränsens kränkning skrifver danska Dagbladetå i tisdags morse: Ilastigare än man väntade, har det skott lossats, som bildar öfvergången från ett tillstånd, hvilket endast mycket oegentligt kan kallas fred, till ett öppet och klart krig. Signalen till kampen är gifven, och vi få nu se, om den skall stånda ensamt mellan Danmark och Tyskland eller om den verkligen skall, såsom de visa männen spått, komma att omfatta hela Europa. Vi glädja oss öfver att kunna säga, att underrättelsen om vår första framgång, på samma gång den stämt sinnet allvarligt, här i Köpenhamn gjort ett godt och litvande intryck. Öfver oss alla hvilade en känsla af en obeskriflig tryckning, som nu är borta. Alltsedan den ödesdigra 15 nov. har hvarje steg, som Danmark tagit, varit tillbakagående; oaktadt Tysklands svekliga uppträdande i arsssaken, blef kungörelsen af d. 30 mars återkallad, oaktadt den fullkomliga olagligheten i den s. k. förbundsexekutionen, blef Holstein utan motstånd uppgifvet, oaktadt de upproriska demonstrationer, som företogos under förbundskommissariernas beskydd, utrymdes äfven Rendsborg och det för Dannevirkeställningens försvar så vigtiga brohufvudet vid Fredriksstad. Intet ernåddes för alla dessa eftergifter, de drefvo endast våra motståndare till större oförskämdhet och våra alltför mycket fredsälskande vänner till ännu ifrigare föreställningar. Med djup orv motsåg man möjligheten af förhandlingar, genom hvilka Danmarks öde skulle afgöras af likgiltiga makter, hvilka blott vilja freden å tout prix. — Nu har plötsligen en förändring inträdt i sakernas ställning: molnen stöta tillsamman, den första blixten upplyser firmamentet, och fastän ovädret kan bli svårt att bära, tyckes det likväl vara att vida föredraga för den tunga utmattande luft, som det efterträdt. sVi hängifva oss icke åt några illusioner. Vi veta fullkomligt väl, att vår ställning gentsemot den stora öfvermakten har sina faror. Med förlusten af Rendsborgs kronoverk och brohufvudet vid Fredriksstad är terrängen söder om Dannevirke så att säga prisgifven åt I fienden, hvars tramryckande väl kan fördröjas tloch försvåras, men icke hejdas. Då våra fisender bli tillräckligt starka, då de få hela den styrka af 100,000 man samlad, med hvilker de velat skrämma oss här i Köpenhamn, kun: na de försöka att gå öfver Slien och derige nom kringgå Dannevirkeställningen. Men in -Inan det kommer så långt, skola de så känna att det blir fråga om något helt annat, än et militärisk promenad in i Slesvig. Vårt tele gram från Slesvig säger, att inom vår arm råder lif och stridslust, och dessa få ord be kräfta öfvertygelsen om, att hvilken väg fien den än går, skola våra raska soldater, sor alla känna varmt för den sak, för hvilken d — — — AA 2