Göteborgsposten – 4 februari 1864, sida 3

Danmark. Vi kunna redan inregistrera en verklig drabbning mellan tyskar, eller rättare preussare och danskar. En blodig strid egde d. 2:dre d:s rum vid Mysunde från kl. 10 f. m. till 4 e. m. Preussarne måste vika. Danskarne behöllo förskansningarne. Det är således de tyska truppernes högra flygel, eller preussarne som börjat angreppet. Desamma befunno sig d. 31:ste jan. i Kiel, gingo om natten öfver HEiderkanalen och framryckte d. 1:ste d:s först till Gettorf samt sedan efter någon rast till Eckernförde, hvarefter de d. 2:dre d:s marscherade vidare norrut till det c:a 12, mil från Eckernförde belägna (och 1, mil öster om Slesvig) Mysunde, ett trångt sund midt i Slien, der danskarne nyligen uppkastat förskansningar. Mysunde är vigtig såsom en af de i strategiskt hänseende betydelsefullaste östra punkterna å Dannevirkeställningen. Det gläder oss uppriktigt, att denna punkt kunnat hittills bevaras, emedan derigenom en vigtig flankställning blitvit så till vida tryggad, att danskarne hädanefter kunna med större kratt möta hvarje angrepp på denna sida. Mysunde har en ganska märklig sida i den danska historien, och har egentligen blifvit märkvärdigt genom konungamordet på Erik Plovpenning d. 10 aug. 1250 (som lemnat ämnet till ett af Oehlenschlägers bästa dramatiska arbeten, Erik och Abel) och genom träffningen mellan danskar och tyskar den 12 september 1850. I afseende på denna senare träffning angreps platsen at slesvig-holsteinske befälhafvaren Willisen (d. 12 sept.). Danske generalmajoren Krabbe höll ställningen besatt med 3,260 man och 10 kanoner; en bro hade slagits öfver Slien, ett brohufvud byggts och förposter utställts mot söder. Willisen hotade i spetsen för största delen af insurgentarmåen hela den danska härens utsträckta linie, men det egentliga angreppet med 15,000 man och 46 kanoner var riktadt mot Mysyude vid middagstiden föllo de första skotten; förposterna måste draga sig tillbaka för den betydliga öfvermakten; hufvudstyrkan af den danska kåren gick tillbaka öfver bron bak Slien och endast brohufvudet hölls besatt. De tyska infanterikolonnernas storm blef tillbakaslagen och fiendens artilleri förmådde intet uträtta. Då varade striden i 7 timmar — nu i 6. — Det är således ungefär ett upprepande af 1850 års händelser, dock med det undantag att då hade danskarne emot sig, förutom de tyska trupperna, äfven en slesvig-holsteinsk insurgentarme, som nu ej finnes. Under det preussarne sålunda sökt framrycka på högra flygeln, hafva äfven österrikarne, som bilda invasionsarmeens center, framryckt från Rendsborg till Briikendort (ungetär halfvägs mellan staden Slesvig och Rendsborg), der de dock sammanstött med de danska förposterna. hvilka efter en kort sammandrabbning drogo sig tillbaka inom Dannevirkeförskansningarne. Rörande de tilldragelser som föregått de redan af telegrafen omnämnda händelserna, meddelas i utländska blad följande: Ä Rendsborg d. 31 januari kl. 12 12: Osterrikiska officerare och patruller rekognocserade i går eftermiddags och i morse kronoverket (beläget på en ö i Eidern). Rendsborg d. 31 januari kl. 5: I detta ögonblick inrycka härstädes at de preussiska trupperna 3:dje infanteribataljonen och ett 6pundigt batteri. General Wrangel följde omedelbart efter i ett privat åkdon, endast åtföljd af en adjutant. Han steg af i Pohls hotell, der han qvarstannade en timme. Några minuter derefter anlände norrifrån tvenne preussiska ordonnansofficerare, hvilka genast mottogos af general Wrangel, hvarefter den ene omedelbart afskickades till telegrafbyrån. Enligt utfärdad armeordre bära de preussiska-österrikiska trupperna namnet armå för Slesvigholstein. Hertigen af Augustenborg har efter de preussiska truppernas afmarsch återvändt till