Göteborgsposten – 4 februari 1864, sida 2

Hopen, som numera ej återhölls af soldaterna trängde sig inpå schavotten. Redan stego flera män af folket uppför trapporna för att fatta tag i juveleraren och kasta honom ut bland folket, då man hörde en stentorsröst som utropade: — Plats! plats! Omedelbart derefter såg man tvenne män stiga upp på schavotten. Vid åsynen af dessa personer utstötte Nathaniel ett glädjerop. Den ene af dessa räddande personer var ungdomlig, men med stark och smidig växt. Han bar en slags sjömansyxa i handen. Den andre var en jettelik figur med groft och vildt ansigte. Denne senare fattade Nathaniel och störtade med honom ut i folkhopen, som vek undan för hans oemotståndliga kraft och dessutom hölls i respekt af den andro personen, hvilken svängde sin yxa kring hufvudet. De båda skyndade fram till en vagn, som stod i beredskap. Jätten fattade tömmarne och svängde piskan, efter att ha satt sig sjelf upp på kusksätet och Nathaniel i baksätet. Hästarne satte sig i rörelse och började tränga igenom folkmassan. I detsamma svingade sig äfven den andre af de båda räddarne upp i vagnen, i det han yttrade till Nathaniel: — Var lugn, du skall få hämnd för ditt lidande. (Forts.)