— Fullkomligt, miss Walden, svarade sheriffen med eu åtbörd af den djupaste vördnad. Han vände sig till två konstaplar, visade på Nathaniel och yttrade: — Arrestera denne man och för honom till Newgate. Hopen klappade händerna och uppgat hurrarop för miss Ellen. Den unga flickan gick ut helt triumferande. Men då hon stigit öfver tröskeln märkte hon bland folkmassan en man klädd i sjömansdrägt och hvars ansigte betäcktes af ett tjockt skägg Hon betraktade denne man och kände igen honom: det var Jean de France. — An: tänkte hon, jag förstår uu alltsamman; det är vLedergällningen för mitt slag. Hon gick förbi i det hon kastade på honom en utmanande blickXVI! Den engelska rättvisan, som ofta är långsam då det rör gröfre brott, är deremot mycket skyndsam då det gäller mindre förbrytelser. Så var äfven fallet vid rättegången med juveleraren Nathaniel. Sir Robert Walden hade darrat, då han erfor den fara hans adopterade barn varit utsatt för; men den kloke gentlemannen hade långt förut vidtagit sina försigtighetsmått i det han utgifvit miss Ellen för att vara sin brorsdotter, sedan hans verkliga brorsdotter dött som barn i en by uppe i Högskottland; åmiss Ellen fann sig på detta sätt i