Göteborgsposten – 2 februari 1864, sida 2

Miss Ellen kastade en lång indisk schal öfver sin morgonklädning och lemnade skrinet åt kammarjungfrun, hvarefter de lemnade hotellet, uppnådde Regent-Street och stego in hos konstsmeden Jonathan. En ung och vacker flicka satt på kontoret. Miss Ellen vände sig till denna och yttrade: — Mamsell, är ej detta skrin tillverkadt här? — Jo, min fru. — Till hvem har ni sålt det? Den unga flickan öppnade en anteckningsbok och bläddrade deri en stund. — Detta skrin köptes af juveleraren Nathaniel som bor vid the Strand, svarade hon. Namnet Nathaniel kom miss Ellen att darra. Men hvad kunde det vara för sammanhang mer än till namnet mellan den usling som lefde af de stölder han utförde med tillhjelp af sin mård och en juvelerare i ett af de rikaste qvarteren af London? Hon hemtade sig också genast, tackade bodmamsellen och gick ut åtföljd af kammarjungfrun. En ung skrifvare tog emot de två fruntimren då de inträdde i juvelerarens kontor. — Är ni herr Nathaniel? frågade miss Ellen. — Nej, svarade han; men om det är med honom ni önskar tala ... — Det är med honom. — Han skall då straxt komma. (Forts.)