11011111d0 MIM DIA GULD ID, Hed DU DCUTIUMTMGV MY — I Ystad liggande 2:ne svenska postångfartygen att afgå till Libeck eller Wismar, för att i från någon af dessa städer öfverföra posten Hill Malmö. I Göteborgs telegrafstation. Under törflutna året har af härvarande telegrafstation expedierats inalles 55,835 telegrammer, hvilket sal utvisar en förhöjning af 15,5 proc. mot år 11862. Dessa telegrammer utgjordes af: I Ankommande 29, 159 st. Afsända 26,676 För de senare inflöto i svenskt porto 50, 468:164, hvilket utvisar en förhöjning af 14 proc. mot föregående år, och i utländskt porto . . . 39.761: 09. Summa Rmt Rår 90,299: 73. eller 10 proc. mer än år 1862. Till inländska stationer ha afsändts 17,605 telegrammer eller 21 proc. mer än 1862. Till samtliga inrikes telegrafstationer hafva under årets lopp telegrammer blifvit expedierade. Största antalet afsända telegrammer 4,815 st. har gått till Stockholm; dernäst i ordning ha blitvit afsände: Till Wenersborg 946, Karlstad 890, Malmö 830, Lidköping 757, Jönköping 654, Uddevalla 637, Norrköping 620, Ystad 37 9, Borås 342, Gefle 322, Helsingborg 320, Sundsvall 318, Örebro 316, Söderhamn 304, Halmstad 298, Mariestad 290, Kristinehamn 277, Motala : 256, Åmål 251. Medelexpeditionstiden för de afsända te legrammerna uppgick till 1. 6 9 och för de ankomne till 1! 20 52. Vid härv. Pantlåneinrättning har under Januari månad utlånats 18,443 rdr i 2,851 poster samt inbetalats 10,128 rdr i 1,399 poster. Magnetisören Carl Hansen från Köpenhamn, som under en iängre tid uppträdt på dervarande Folketeater, anländer hit till staden i dessa dagar för att härstädes gifva några magnetiska seancer. Lokalen för desamma blir f. d. Aldre teaterns salong. Från Göteborg skrifves till Mariestads Veckoblad: I olika landsändar af vårt gamla Sverige håller man som bäst på med att göra insamlingar i kontanter och beklädnadspersedlar för våra af krigets åskor hotade danska bröders krigare och deras familjer. Insamlingen är så ställd att ätven den minsta skärf kan lemnas, utan att gifvaren behöfver att hålla sig tillbaka derföre, att han ej har mera att gitva. Man kan hoppas och förutse ett lyckligt resultat af dessa insamlingar. Många bäckar små göra en stor å! Man samlar i Ystad, man samlar i Haparanda, man samlar i Kongsbacka, man samlar i Trosa, — men i Göteborg, det rika välmående Göteborg, som vid en enda sdiree till förmån för de brandskadade i Warberg fick ihop några tusen riksdaler, der har man ännu knappast lagt två strån i kors för att göra något för de danska krigarne. En slags välgörenhetsnämnd som bildats bland våra förnämare damer har visserligen gått i författning om att yllevaror skulle tillverkas af deras fattiga qvinliga protegeer, och dessa gå kanske vid det här laget på i ullstrumporna af hjertans grund och sticka och virka; men huruvida deras tillverkningar finna afsättning för det afsedda ändamålet, blir en annan fråga, hvarpå svaret tycks blifva mindre tillfredsställande. Spörjer man nu om anledningen till denna synbarliga brist på deltagande för en sak, som öfverallt annorstädes inom landet, tillochmed bland åtskilliga medlemmar af vårt konungahus omfattas med det största intresse, torde svaret ej blifva så lätt att finna. Att göteborgarnes hjertan klappa varmt för dem som lida, har vid alltför många tillfällen bevisats, för att anledningen till den nu visade likgiltigheten skulle kunna sökas deri. Då torde skon snarare klämma på annat håll. Jag vill ej ett ögonblick sästa mig vid det förmodande, att göteborgarnes stillasittande vid detta tillfälle skulle härleda sig deraf, att de inom staden bosatta tyskar skulle ha lyckats stämma opinionen emot Danmark. Nog göra dessa herrar allt hvad de kunna för vinnandet af nämnde mål, men dertill äro de dock ej mäktiga nog. Nej då torde grunden snarare vara den, att Göteborgs samhälle i fall sådana som detta brukar taga initiativet, och nu, i förtreten öfver att ha sett sig förekommet, förhåller sig stillaa Men det kommer nog, jag är viss derpå, om det också, såsom allt förnämt folk, (skulle komma sent. — A ——