Göteborgsposten – 2 februari 1864, sida 2

— En okänd, som skyndade bort så snart han satt irrån sig skrinet. Miss Ellen hade ofta fått buketter sig tillskickade på ett hemlighetsfullt sätt; men aldrig hade man tillätit sig att sända henne någonting af sådant värde. Ett ögonblick tänkte hon på att sända detta skrin till sheriffen, men den qvinliga nyfikenheten bemäktigade sig henne. Hon skickade bort betjenten och kammarjungfrun, satte skrinet på en stol, gjorde nyckeln lös och öppnade det. Hon blef som forbländad då hon upplyftat locket. Det hemlighetsfulla skrinet innehöll en bukett af diamanter som låg på en dyna af blått atlas. En liten biljett var instucken mellan bukettens tindrande grenar. Hon tog den, vek upp den med feberaktigt darrande hand och läste denna enkla devis: Den som har vilja har också förmåga ! — Nåväl! utbrast hon, i det hon skrynklade ibop biljetten och kastade den tillbaka i skrinet, jag vill veta hvilken den sagoprins eller oförskämde millionär är som skickat mig denna bukett. Jag skall åtminstone ej komma devisen att ljuga: jag vill och jag kan! tillade hon med ett triumferande smålöje då hon pa skrinets lock läste orden: Jonathan, konstsmed, Regent-Street 117. Hon återtog biljetten, lade den i en låda som hörde till ett litet skåp af ebenholts och ringde på kammarjungfrun, som straxt inträdde. — Ni skall följa mig, Jenny; skynda att taga en mantilj på er.