Göteborgsposten – 2 februari 1864, sida 2

drig dolt sanningen för er ... nåväl! jag säger er med krossadt hjerta och blygseln på min panna: den man som bär titeln markis af Asburthon är ovärdig er tillgifvenhet! — Min son? utbrast lady Cicily, i det hon höjde hufvudet med stolthet; men har ni blifvit ursinnig, sir Robert, för att aåga något sådant om min son! — Ah! det är derföre att allt som tilldrager sig förvirrar mitt förstånd ... emellertid är det nödvändigt att ni far veta allt ... men senare .. senare, tillade han i det han höll handen för ögonen. Lady Cecily betraktade honom och hörde honom utan att förstå hans ord. Hon tycktes vara öfverväldigad af bestörtning. — Ah! mumlade miss Ellen der hon stod gömd, ah! mrs Celia är grefvinnan Asburthon! XV. Två dagar hade förflutit. Miss Ellen var sysselsatt med att tillsamman med sin kammarjungfru utvälja spetsar då en betjent bar in ett präktigt skrin af sandelträd. — Hvad är det? frågade hon förvånad. j Skrinet var utmärkt väl arbetadt och prydt med guldoch silfverinläggningar; nyckeln hängde i en liten guldkedja. — Hvem hur fört hit detta? frågade hon ånyo med en åtbörd af otålighet. i I å j I