reqvisitioner i Svansö och Dänischwold. Saken Det finnes säkerligen mgen har 1 landet. Som skulle önska, att stater uppoffrades för ådynastier, eller att nationer lösrycktes från hvarandra, för att hofven skulle kunna blomstra. Det skulle glädja oss, att se Holstein och Slesvig () åter erkänna Danmarks suveränitet under sådana garantier, som Europa kan finna, emedan vi antaga, att det icke finnes klagomål, som man ej med lätthet kan tillfredsställa, och att de bli ojemförligt bättre regeraae, än de små delar af de små tyska stater, hvilkas innevånare söka att glömma den pinsamma politiska ställning, de sjelfva inneha, genom att anfalla en granne. Men händelserna hafva visat, att åtminstone Holsteins förbindelse med Danmark ej kan öka Danmarks styrka, fastän den kan gifva det regerande huset större värdighet och betydelse. Då de nuvarande förvecklingarne blifvit tillsvidare ordnade, skola Danmarks sanna vänner både i inoch utlandet göra väl i att rikta sina blickar på det slutliga afgörande, som ensamt kan gifva det nordliga Europa behörig kraft. Då Jylland och Öarne (med eller utan Slesvig?) blifvit genom ett formelt band förenade med de tvenne missnöjda hertigdömena(!), kan Danmark aldrig vara starkt! nog att uppfylla de förpligtelser, som åligga ett europeiskt konungarike, och ju förr detta lilla territorium förenar sig med de beslägtade stater, som äro ifriga efter att få mottaga det, desto bättre skall det vara för den europeiska freden och makt-jemnvigten, hvilkas upprätthållande var londonerfördragets tydligt uttalade mål. Vid sidan af dessa Times fantasier må ställas den danska ministerpresidenten Monrads högtidliga förklaring för några dagar sedan inom danska landsthinget (som, i parenthes sagdt, antog den förut omnämnda adressen till konungen), att ett Slesvig-Holstein, ett deladt Slesvig eller ett sjelfständigt Slesvig med en likadan ställning som den, hvilken tilltänkts Holstein inom monarkien, äro saker på hvilka regeringen ej kan ingå. Det är för danska folket en tillräcklig borgen, att ingen förändring kan ske utan dess representations samtycke. Såvidt man änuu vet, är det meningen, att en mobil preussisk armåkår skall blifva under befäl af prins Carl koncentrerad i trekanten Kiel--Rendsborg--Neumiinster, med högqvarteret i Kiel, så att hufvudmassorna bivuakera närmast vid öfvergångsställena å kidern NMellan Neumunster, der preussarne och österrikarne sammanträffa, och Rendsborg skulle under loppet af förra veckan sammandragas en österrikisk armekår, under fältmarskalkslöjtnanten Gablenz, och den skulle skicka starka observationsafdelningar till färjplatserna vid nedra Eidern och ruinerna af Fredriksstads brohufvud. I händelse af Eiderns öfverskridande, tros preussarne skola begagna ösvergångsställena å Eiderkanalen, således hålla sig på högra flygeln, och österrikarne hufvudsakligen kommunikationen vid Rendsborg. Den sachsiska generalstaben anlände på sitt återtåg d. 26 jan till Itzehoe. Flensborgs, Eckenfördes och Åbenrås hamnar i Slesvig äro nu öppna. Jernvägen mellan Flensburg och Åbenrå skall snart börja begagnas. Från Dannevirke skrifves under d. 22 jan. till Fedrelandet bl. a. detta: Det är mycket lustigt att se, hvilka gigantiska ansträngningar de tyska tidningskorrespondenterna göra sig här i Slesvig, för att framställa allt i ett så förfärligt ljus som det är möjligt, men det är sannt, de veta ju, att man i Tyskland önskar höra Gräuelthaten från den Äverlassene Bruderstamm; de veta, att , Å detta är det enda sätt. hvarpå de kunna behålla sina platser som korrespondenter och således sitt dagliga bröd; de göra sig derföre en inkomst af att ombilda flugor till elefanter eller att i brist af flugor sjelfve konstruera elefanter daus dem Inneren ihres sittlichen Bevusstseins; såsom Heine gjorde med sin olyckliga kärlek, så göra de i folkets lidelser — Ich schrieb bei nächtlicher Lampe Das Elende das mich betraf; Es ist bei Hofmann und Campe Erschienen im kleinen Octav. I Hamburger Nachrichten, tror jag, såg jag i går en brefskrifvare från Sydslesvig klaga öiver det nedriga deri, att die dänischen Behörden dyrt sålde till staden Slesvigs borgare den halm, de utpressat genom förhåller sig mycket riktigt så, om man endast anser ett qvintin sanning vara tillräckligt, för att deraf göra ett skålpund lögn till sanning; militärmyndigheterna reqvirera verkligen, såsom helt naturligt är, halm på landet och betala derför; då det naturligtvis i staden Slesvig, hvarest ligga så så många trupper, är svårt för den obemedlade borgaren att skaffa sig halm till nattläger för de inqvarterade soldaterna, säljes halmeu till inköpspris åt de borgare, som icke kunna på annat sätt skaffa sig den; och ha de ej pen