Göteborgsposten – 1 februari 1864, sida 2

— Man dödar icke en läkare på bataljfältet. Härvid visade han sina händer som ännu voro röda af Rogers blod. Sir Robert böjde hufvudet och värjan föll ned på golfvet. — Den hemlighet ni vill genomtränga tillhör ej mig, svarade Bolton halfuögt. Deremot känner jag en hemlighet som tillhör er. Den gamle gentlemannen blef dödligt blek. — Jag vet att miss Ellen är af zigenareblod, att hon blifvit såld till er af sin far, mannen med mården. Tro mig, sir Robert, låtom oss bevara hvar och en sina hemligheter, sade läkaren, och låt mig sköta mitt åliggande. — Ni har rätt, mumlade sir Robert Walden i det han gjorde en kraftig ansträngning för att beherrska den vrede som kokade inom honom; jag afstår platsen åt er, min herre. En hemlig röst säger mig att jag ej bör qvarstanna här en minut längre. Baroneten lemnade häftigt rummet. — Oh! sade Bolton för sig sjelf då han såg honom aflägsna sig, denne man kommer att förgäfves fundera. Läkaren Bolton är en fyllhund, men af det tystlåtna slaget. (Forts.)