Från sin höga plats kunde sir James iakttaga den minsta omständighet vid duellen. — Se åå, mina herrar, uttrade sir Robert Walden, rockarne af, tiden lider. Kaptenen och Roger togo af sina rockar, veko upp skjortärmarne ända till armbågen och ställde sig en garde. Sir James lorgnerade Rogers värja och mumlade: — Så framt kaptenen följer mina föreskrifter, skall han nog krossa min kära kusins värja. Kaptenen hade en lång värja, ett veritabelt riddarsvärd. — Färdigt! mina herrar, sade sir Robert Walden. Värjorna korsade hvarandra, klinga stötte mot klinga. Sir James flämtade af ängslan och kallsvetten bröt fram i hans panna. Två gånger försökte kaptenen med några starka stötar mot Rogers virja att bryta denna, men det lyckades ej. — Oh! tänkte han, man har bedragit min klient. Värjan är fullkomligt väl härdad. Se så, nu skall det börjas ea annan lek. Han försökte nu den fruktansvärda konststöt som ännu ingen kunnat motstå och medelst hvilken han fällt åtta personer till marken. Men stöten parerades, och då kaptenens värja vid det den slogs undan rispade Rogers axel, gjorde denne en hastig rörelse och intog den florentinska posityren. — Hvad vill detta säga, mumlade kaptenen mellan