primogeniturlag i nästan alla länder af det he liga romerska kejsardömet gjorde det nödvän digt att påfinna något sätt, genom hvilke territoriernas alltför stora delning hindrades och härtill syntes intet vara lämpligare är matrimonia ad legem morganaticam contracta. Et exempel på användandet af detta medel fö besagde ändamål ha vi i det förhållande son egde rum med sönerna till hertig Wilhelm a Braunschweig-Luneburg, en af drottning Vic torias förfäder, hvilken dog år 1490. Har lemnade efter sig sju söner, mellan hvilka enligt bruket det mycket obetydliga hertigdomet skulle delas. Men sönerna tvistade så. som vanligt vid delningen och efter några fö regående strider kommo de slutligen öfverens om att en af de sju skulle blifva arfvinge till hela territoriet och fortplanta ätten, samt att de öfriga skulle taga sin tillflykt till morganatiska förbindelser. Ödet skulle afgöra successionsfrågan, och hertig Wilhelms sju söner drogo följaktligen lott. Det stora priset tillföll den sjette sonen, prins Georg, hvilken på en gång tog i besittning hertigdömet och förmälde sig med en prinsessa af huset Sachsen. Den äldste af de sju bröderna förblef ungkarl hela sitt lif, och de öfriga gingo ut i krigen med undantag at den fjerde, prins Fredrik, hvilken friade och fick ja at sin privatsekreterares dotter — vett mönster af ljuf skönhet, säga de gamla historieskrifvarne — och ötverlesde alla sin bröder i åttio års lycklig tillvaro. Åtkomiingarne efter prins Fredriks morganatiska förening florera ännu idag i Tyskland såsom baroner von Liimeburg. Den politiska vigten af dessa morganatiska äktenskap åstadkom snart uppkomsten af en lagbok rörande desamma, hvilken har gällande kraft ännu i våra dagar. Enligt dess stadgar är det endast oberoende prinsar och baroner — eller rättare prinsar och baroner hvilka ha sina län direkte af det heliga romerska kejsardömet och äro utan andra suveräner öfver sig än kejsaren — som kunna tillåtas ingå morganatiska äktenskap. Alla dessa furstar, ehuru af ofantligt olika rang och makt, ansågos för ebenbirtig eller i jemngod börd, då deremot de öfriga ansågos stå många grader under dem. En förening mellan kejsaren sjelf och den fattigaste dotter till den obetydligaste af det heliga romerska rikets femhundra baroner ansågs vara fullkomligt laglig och öfverförde successionsrätten på afkomlingarne af ett sådant äktenskap; men blott ett steg derunder och äktenskapet blef morganatiskt. De barn, som föddes i morganatiska äktenskap kunde erhålla på sin höjd fadrens odalegendom, men tillätos ej bära hans namn, ej heller under några omständigheter ärfva familjens rang, titlar och värdigheter. Sådan är fortfarande lagen rörande detta ämne, erkänd såsom bindande af alla Tysklands furstar. ehuru den blef modifierad vid Wienerkongressen och senare bruten vid ett mycket notabelt tillfälle. Efter romerska kejsardömets upphäfvande och dess konstlade återupplifvande under den närvarande formen af tyska förbundet, erhöll det hundratal af förut oberoende furstar som blifvit mediatiserade? eller gjorda till andra suveräners undersåter såsom ett särskilt priviegium rättigheten att i äktenskapsfrågor fortarande varda betraktade såsom ebenburtig illika med de sina samiljer. Följaktligen unna, såsom lagarne nu äro, alla Tysklands suveräna furstar förmäla sig inom de familjer som tillhöra denna fordom oberoende klass, warigeom deras barn blifva tillförsäkrade sucessionsrätt. Men sällan om någonsin göra le bruk af denna rättighet, och det stora priilegium de stackars Åmediatiserade furstarne rhöllo, och för hvilket de stredo med all