Sir James for åstad och körde pilsnabbt genom de ännu öde gatorna — i den stora staden. Roger bar under kappan den värja som Osmany hans hemlighetsfulle beskyddare lemnat honom. Vagnen stannade på den utsatta mötesplatsen då klockan slog sju. I samma ögonblick varseblef Roger kaptea Maxwells ljusa mustascher; slagskämpen kom till fots med sina sekundanter från motsatta ändan af bron. De båda motståndarne helsade hvarandra och presenterade ömsesidigt sina sekundanter, som de lemnade tillsammans i det de sjelfva drogo sig på afstånd. Kapten Maxwells sekundanter voro två subalternofficerare af samma regemente som han. — Mina herrar, sade sir Robert Walden, inhägnaden S:t George synes mig vara det mest passande ställe för detta möte. — Vi ämnade just föreslå den, sade den ene af kaptenens sekundanter. Markisen och hans vänner stego upp i sin vagn, och kaptenen vexlade ett hastigt ögonkast med sir James. Några minuter derefter inträdde de i klosterinhägnaden. Som man förutsett var den vid denna tidiga timma alldeles folktom. En nattvakt som passerade förbi närmade sig väl, men då han såg att de voro militärer aflägsnade han sig, alldenstund duellen inom armåen tolererades. Ekipaget höll på kort afstånd.