Göteborgsposten – 30 januari 1864, sida 2

Postbefordringen genom Danmark. Till Red. af Göteborgs-Posten. Uti Göteborgs-Posten lär under Januari mån detta år flera gånger blifvit omförmäldt, att den da ska posten icke i rätt tid ankommit. Denna oreg messiga ankomst skall man finna ganska naturlig, man af nedanstående berättelse erfar de många eve tualiteter, hvilka postföringen genom Danmark är u derkastad. — Ins., som någon tid vistats utrikes, t på hemresan vägen öfver Hamburg; fick der unde rättelse, att ångfartyg ännu underhöll förbindelse me lan Seland och kontinenten, ehuru det icke, såso vanligt, lade till vid Kiel, utan vid Eckernförde, hamn i hertigdömet Slesvig, och att man gjorde kl kast uti, att heldre fara den längre vägen om stadc Slesvig till Eckernförde än om Kiel, emedan danska ne tillbakavisat många, som på annan väg sökt inkon ma i Slesvig. Jag telegraferade i god tid från Han burg angående plats i postdiligensen, som nu går frå staden Slesvig till Eckernförde. Ankommen till Sle vig kl. 1210 på aftonen med bantåget, var jag ang lägen att genast få min reskoffert visiterad, på å icke postdiligensen skulle gå ifrån mig. Nära en tin ma åtgick likväl, innan alla resenärernas saker bli vit visiterade, ty man hade icke den estertanken, a! först visitera deras saker, som hade plats på postd ligensen, så att den kunde komma åstad. Emellerti kom slutligen allt i ordning för afresan. Bland den som hade plats å diligensen befann sig äfven en en gelsk kurir, hvilken 2 dagar förut rest från Londo med vigtiga depescher till konungen af Danmark Han hade sina depescher uti en reskoffert, hvilke icke kunde komma med på diligensen, emedan de öf riga resenärernas saker upptogo rummet. Då han ic ke ville fara utan att få sina depescher med, lofvad man beställa en anvan vagn, som skulle taga koffer ten med depescherna. Vi satte oss således upp i di ligensen och man väntade nu, att det genast skull bära i väg. Men vi voro blott 3 man, således fatta des en, ty alla platserna voro beställda. Man siel nu vänta på den felande; och efter en stund komme — icke en, utan två, hvilka begge fordrade plats diligensen, sägande att de redan dagen förut beställ plats, och de hade äfven biljetter att framvisa. Nu uppstod en ny förlågenhet, — det fanns blott 4 platser, men 5 gjorde anspråk på sådana. De sist ankomne fordrade, att en af dem, som redan tagit plats, skulle stiga ur, men engelsmannen sade med bestämd ton, att han icke stege ur; och vi två andre instämde deruti med honom. Den ene af de sist ankomne, som var en dansk underofficer, syntes villig att åka i det öppna åkdon som skulle beställas, men han uppeggades af de kringstående, att icke gifva efter sin rätt. Då föreslog ins. att vi skulle alla 5 taga plats i diligeasen, hvilket väl i nödfall lät sig görn; men deremot opponerade sig kusken, hvilken, öm om hästarne, sade att han ej vore skyldig skjutsa mer än 4 personer. Under det fortsatta ordandet hit och dit, föllo äfven hårda ord öfver posttjenstemannen, som, ehuru blott 4 platser funnos, hade sålt 5 biljetter. Den 5:te biljetten var såld till den engelske kuriren, men man hade icke haft den eftertanken att anskalla en vagn till; en sådan borde dock alltid vara till hands i anscende till de många resande, som från kontinenten fara till Seland, Sverige och Norge och hvilka nu icke kunna taga någon annan väg än denna. Man anmärkte ock, hurusom hela posten till Köpenhamn, Sverige och Norge, med sina många vigtiga bref (för att icke nämna den engelske kuriren) onödigtvis blef uppehållen genom detta trassel. Slutligen medgaf kusken, att vi alla 5 skulle få följa med diligensen; men som engelsmannen fruktade, att i så fall ingen vagn med hans reskoffert skulle komma efter, eller åtminstone icke hinna fram till ångfartygets afgång från Eckernförde, så steg han ur diligeusen, sägande, att han icke kunde resa ifrån sina depescher, utan då heldre stannade efter, men gjorde posttjenstemannen ansvarig för följderna, hotande, att i Köpenhamn anföra klagomål. I detsamma ankom en omnibusvagn, der så väl engelsmannens reskoffert, som ock öfriga 8 resande, hvilka ej fått plats på diligensen, instufvades. På detta sätt hade emellertid posten blifvit uppehållen i ungefär 2 timmar. Efter ankomsten till Eckernförde gick ängfartyget genast åstad derifrån, men ankom till Korsör för sent för att posten och passagerarne kunde med morgontäget afgå till Köpenhamn, utan måste vi vänta till middagen; det godståg, som då likt sina svenska namnar, i långsamma, gravitetiska steg förde oss framåt, ankom icke till Köpenhamn förr än kl. 6 på aftonen. Den post, som eljest samma dag kunde hafva kommit till Malmö, och derifrån vidare på jernväg till Alvesta, afgick nu icke från Köpenhamn, förrän följande dag. Enär angfartyget, som medför poster från kontinenten till Seland, osta under vintertiden, och isynnerhet nu, då posten går öfver Slesvig, icke alltid komma fram till Korsör i rätt tid, så är det underligt, att man icke låter morgontåget under sådana förhållanden afgå något senare från Korsör, för hvilket arrangement äfven de resande skulle vara tacksamma. I jemnförelse härmed tyckes svenska postverket hafva varit allt för liberalt, då detsamma före Jul bekostade extra ban täg från Alfvesta, i händelse postdiligensen från Jönköping kom dit först efter bantågets afgång. Å propos postdiligenser, så kunna vi icke undgå att unmärka, det våra svenska diligenser gerna kunde, likasom de danska, hafva haft platser för 4 personer inuti, utan att derigenom blifva mycket tyngre; nu erfordras i alla fall oftast 3 hästar och mången gång en särskild häst med åkdon för sakerna, hvarigenom skjutsen måste blifva dyr. Om deremot plats funnes för 4 personer, skulle genom den sålunda ökade inkomsten en nedsättning kunna ske i priset, hvilket hu är högre än i Danmark. Göteborg d. 28 Jan. 1864.