Göteborgsposten – 29 januari 1864, sida 2

XIII. Då den hemlighetsfulle beskyddaren, som kommit fö! att rädda markis Asburthon från en fara, på förut be skrifna sätt aflägsnat sig ur hotellet, gick den senare till baka till sina gäster i matsalen. — Hun var helt blek och upprörd. Min Gud! utropade sir Robert Walden, hvad fattas er, mylord? — Ingenting, svarade markisen, jag har haft besök af en gammal officer som tjeuat under min far och nu kommit för att begära min hjelp; hans belägenhet har rört mig. Jag skall framdeles sysselsätta mig med hans förhållanden, såframt, tillade den unge munnen skrattande, kapten Maxwell ej sätter sig deremot. Sir Robert Walden rynkade lindrigt ögonbrynen. — Denne man har gjort duellen till sitt yrke, och om jag ej visste er vara en utmärkt fäktare skulle jag vara mycket orolig. Roger fick ej tid att svara; en betjent kom in och bar ett visitkort på en bricka. På kortet stod namnet sir James Asburthon. — Huru! utropade Rorger, är min kusin misantropen i London. — Sedan en timma, svarade en röst från dörren. Sir Jamns Asburthon visade sig i resdrägt, skrynklig och betäckt af dum som om han tillryggalagt en lång väg til hist.