kättegängsoch Polissaker. Rådhusrätten. I går framställdes inför rådhusrätten åklagarens slu tpåstäenden i målen mot hustrun Anna Britta Persson. Som man vet föranleddes hennes häktning af åtskilliga stölder och bedrägerier, hvilka hon utfört, och först i fängelset erfor hon upptäckten af den mördade Lotta Andersdotters stympade lik och de misstankar, hvilka i följd af denna upptäckt fästade sig vid henne. Tilltalad för 3:ne stölder: från afl. handlanden Paul Schroeder samt från handlanden Wettergren och hustru Emma Nilsson, har hon ihärdigt förnekat alla dessa tillgrepp. I trots häraf har dock angående förstnämnda fall bevisning förebragts, hvadan ansvar derför nu yrkades mot den anklagade. Då dessutom, om det än ej kunnat ådagaläggas, det hustru Persson verkställt det hemska mordet å flickan Lotta Andersdotter, likväl högst besvärande omstän digheter om medvetenhet af och medverkan i detamma mot henne förekommit, yrkades af aktor anvar för delaktighet i gerningen enl. 8:de Kongl. förordningen af den 29 Jan. 1861, angående mord och dråp, deri straffbestämmelsen för dylik delaktighet uppgår till 6 års fängelse. Buren på en stol och om möjligt ännu svarare än vid sista rättegångstillfället, inforslades den anklagade i sessionsrummet, der hon, sittande och med utmattningens resignation, erhöll del af utslaget. Hon yttrade endast: Det gör detsamma hvad man dömmer mig till — det i alla fall snart slut. IIon nekade för öfrigt fortfarande till skuld i de brott, för hvilka hon blifvit anklagad — till och medi det, hvarom hon nu blifvit förvunnen och dömd. Målets slutliga afgörande uppsköts ytterligare till d. 3:dje nästk. februari, emedan slutpåståendens böra meddelas hennes man, som öfver desamma eger att yttra sig. — Glasmästaren Andreas Jonsson, som blifvit anklagad och förvunnen att hafva misshandlat sin hustru,