Göteborgsposten – 28 januari 1864, sida 2

— Skulle miss Ellen våga att uteblifva från mötet? mumlade han. Lägg i land, Simson! Simson lydde och lade till midt för huset. Osmany hoppade lätt i land och yttrade till sin följeslagare: — Håll dig ett stycke jå afstånd: du skall återkomma när jag hvisslar. — Han gick några steg mot huset som alltjemt var höljdt i mörker och tystnad. — Det är dock nödvändigt att miss Ellen kommer med oss! mumlade han. Hastigt lyse ett ljus bakom ett fönster och en fönsterskärm öppnades till hälften. Osmany närmade sig; en röst mumlade: — Hvem är der? — Den ni väntar, svarade den hemlighetsfulle mannen. Miss Ellens smärta gestalt aftecknade sig i ljusskenet som kom inifrån. — Kom in! sade hon och öppnade fönsterskärmen helt och hållet. Med ett horp fattade Osmany tag i fönsterposten och svingade sig in i en förtjusande boudoir med perlfärgado sidenutaveter på hvilka blommor voro broderade, utmärkt smakfullt möblerad och försedd med en mängd af dessa förtjusande lapprisaker, som endast ett fruntimmer förstår att anordna med smak. Bröstbilder och antika statyer, några taflor af gamla mästare, en pastellmälning märkt med namnet Ellen och ett porträtt af en man prydde det inre. Porträttet som ej föreställde någon annan än sir Robert Walden tillkännagaf