Göteborgsposten – 28 januari 1864, sida 1

— — — äTY— —5552525—55 det blifvit af henne? hon är kanhända död!... Jag vet ej ens namnet Jå den der gentlemannen. — Bah! man kan återfinna henne... London ir stort, men om man söker noga... sade Osmany. En grimas som liknade uttrycket af en själsrörelse, sammandrog Nathaniels ansigte. — Tror ni det? frågade han. — Du vet väl, svarade Osmany, att då jag blandar mig i en sak brukar jag lyckas. — Det är sannt, mumlade juveleraren. Nathaniel förde åter handen till sitt linfärgade hår: — Hon skulle nu vara nära tjuguett år gammal, mumlade han. Och om hon liknar sin mor bör hon vara en vacker unge. Ack! suckade han, en vacker flicka är af stort värde... i handeln. Min granne, konstsvarfvaren mäster Joanny Tristam kan tagas till exempel, fortfor Nathaniel. En tid hade han sin hustru på kontoret: hon var gammal, och Joanny hade inga kunder. Hans dotter kom ut från pensionen; hon är mycket vacker; henne har han satt på kontoret och sedan dess har hans butik aldrig varit tom pa folk. Hå! hå! mumlade Osmany, jag vet nu precist af hvad art den faderliga känsla är, som stundom talar hos dig. Nathaniel svarade icke. Osmany återtog i det han betraktade honom stadigt: — Jag skall kanhända återfinna din flicka. Har hon blott något igenkänningstecken?