Göteborgsposten – 27 januari 1864, sida 1

När den unge markisen kommit ut ur palatset steg han upp i sitt ekipage och bagaf sig till sitt hotell, hvarefter han skref en biljett till sir Robert Walden, hvaruti han bad denne bli sekundant åt honom tillika med hans skyddsling, kornett Lionel. Sir Robert hade lemnat London på morgonen för att bege sig till ett landtställe som han köpt nära Deptford. Roger sände en kurir efter honom och sir Robert infann sig på aftonen i sällskap med Lionel som åtföljt den gamle gentlemannen på denna utflykt. Båda förklarade utt markisen beginge en dårskap om han ville sätta sitt lif å spel emot en sådan uslings, som kapten Maxwell. Men Roger ville ej höra talas härom. — Jag skulle slåss med den ringaste af mina soldater om jag förolämpat honom, sade han till sir Robert Walden. Kapten har varit a griparen, men jag slog honom i ansigtet, och detta ger honom rättighet att välja vapen. — Och han har valt? frågade sir Robert. — Värja, svarade markisen — Godt, svarada sir Robert, det lugnar mig något. — Lugna er då alldeles, återtog Roger skrattande, ty här kommer Williams och förkunnar oss att supn är färdig. Då ni båda komma att tillbringa natten här, alldenstund mötet skall ega rum klockan sju i morgon bittida, så låtom oss försöka att göra denna afton så glad som möjligt. Se så, min unge bergsbo, fortfor han och slog vänligt Lionel på axeln, nu skola vi se om ert hutvud är