Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 1

Pennritningar från husvudstaden. X Hinder, som först nu kunnat öfvervinnas, hafva föranledt dröjsmålet med dessa pennritningars fortsättning. En insändare, om jag icke misstager mig, i Aftonbladet, har velat be trakta detta afbrott midt under utförandet såsom ett uppgifvande, och på goda skälantyder han, af hela arbetet. Jag kan icke gå hans temligen genomskinliga önskan till mötes, utan har nu ätertagit pennan, och hoppas blifva flitigare hädanetter. Ofver helsan och den deraf betingade arbetsförmågan kan dock ingen mer än till en viss grad disponera. Att mina pennritningar ådragit sig någon uppmärksamhet, har naturligtvis för mig varit en sägnad. Att de stundom blifvit berömda, har dock icke gjort mig öfvermodig, ty ingen har i högre grad än jag insett att de äro ofullständiga. Att de äfven klandrats har icke nedslagit mitt mod, utan fast heldre sporrat min föresats att fortfara. Jag har tecknat och skall framdeles teckna dessa skizzer efter min innersta öfvertygelse, och möjligen, sedan de i denna tidning blifvit afslutade, utgifva dem i broschyrform vöfversedda och nödtorftligen förbättrade. Nan har sordrat, och insändaren i Aftonbladet, hvilken sannolikt sjelf är en f. d. representant, men ännu otecknad, har uttryckligen gjort anspråk derpå, att jag mera skulle sysselsätta mig med representanternas uttalanden och uppträdanden si de stora frågorna än med de respekt. representanterna i öfrigt. Men, uppriktigt sagdt, jag har så ofta erfarit att personer ega förmåga ait med stor talang begagna vackra fraser vid stora frågors behandlande, och ändå vara ganska små menniskor i andligt, i karakteristisktafseende. Må man derföre ursäkta mig, ja, må man gerna betrakta det som ett fel, som en för