. — Jag gissar, svarade kaptenen, det är en affär ni vill föreslå mig? ; — Alldeles. — Nåväl, låtom oss gå, och så vida ni ej föreslår mis det omöjliga ... För öfrigt skulle jag i min nuvarande ställning till och med försöka att taga ner månen. Matsalen stod öde. Den maskerade och kaptenen satte sig i ett hörn för att undvika all nyfikenhet af betjenterna. — Kapten, sade den okände efter att ha fyllt i glasen, tillåt mig att behålla min mask. Det är onödigt att jag visar mitt ansigte innan vi kommit öfverens om något. — Må så vara. Hvad önskar ni af mig? — Ni är mycket stark på värja, eller hur? h, ja visst, svarade kaptenen och vred sina I mustascher. — Duellist till professionen? — Min herre!... — Tyst, yttrade helt lågt den maskerade, jag skall erinra er tvenne händelser i ert lif. — Ah! ni känner... händelser? — Några få. — Låt höra. — Slogs ni icke med baroneten, sir Edmund H. — Jag genomborrade honom. — Godt; och med grefve de B..., en fransk adelsman, anställd vid ambassaden? — Jag gjorde på samma sätt med honom.