drig å den tredje statsgruppens sida kommer derhiin, dit Tuileripolitiken vill drifva sakerna; men säkert är, att situationen för Napoleon III antager en ovanligt gynsam vändning, och att mellanstaterna nu kunna, när man från Wien och Berlin förebrår dem att de med sin slesvigholstoinska politik spela ut Napoleons trumf; med samma rätt svara de tyska stormakterna: Sen till, att j med edert besättande af Slesvig icke fångas i Frankrikes kongress-snaror. De österrikiska-preussiska trupperna skola i början af februari stå vid Eidern, och har ej Danmark dessförinnan afskaffat novemberförfattningen, skall Slesvig besättas. Hittills är man i väl underrättade kretsar af den öfvertygelse, att konung Christian icke kan uppfylla de tyska stormakternas fordringar, ty novemberförfattningens upphäfvande skulle för honom vara liktydig med tronens förlust. För sin egen räddning skall han försvara Slesvig till det yttersta. Rendsborgs kronoverk Fredriksstad och Dannevirke måste således tagas, och det skall då komma till en följd af blodiga drabbningar. Men det första kanonskottet vid Eidern skall för Frankrike blifva signalen till direkte inblandning. För den tredje tyska statsgruppen börjar den dagen en hård pröfning, men vi hoppas, att den skall med heder bestå densamma.