Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 2

— Ja hos mäster Bentick som bor på the Strand och har en förgylld dragon till skylt. — Det är ju ni som polerar värjorna? — Åttio på hundra af dem gå genom mina händer. — Har ni ej en kusin med namnet Williams? — Wills? svarade vapensmeden; jo visst är det min kusin. Känner ni honom? — Jag kommer å hans vägnar. — Aha! utrapade vapensmeden och betraktade med mera uppmärksamhet mannen med sammetsmasken. Denne lade ett finger på sina läppar. — Hvad jag har att säga er får ej höras. — Godt! svarade Robert. Vi gå då ned till stranden af Thames; der kan man se om man är förföljd eller ej. Den maskerade kastade en krona på bordet och gick ut utan att taga tillbaka åtföljd af Robert Burdet. Då de voro utkomna återtog masken: — Det finus en hemlighet emellan Wills och er? — Ja, och om ni vet den, skall jag blindt göra allt hvad ni fordrar af mig. Den maskerade mannen lutade sig mot vapensmedens öra. — Wills har anförtrott mig, sade han, att liket blef begrafvet vid sidan af inhägnadsmuren till venster om ingången. — Wills anförtror icke dessa saker åt hvem som helst, mumlade arbetaren. Tala min herre, — Finns det värjor som lätt brytas af? — Ja visst. Då våra klingor komma från Birming I I I i ;