som egde rum hvarje afton. Derifrån härledde sig namnet Rättvisans krog!. Det var i detta kyffe mannen med svarta sammetsmasken trädde in utan att göra buller. Han gick att sätta sig i ett hörn vid ett ledigt bord utan att ådraga sig någon uppmärksamhet, begärde en butelj gin och började dricka under det han med intresse lyssnade till förhöret. När den anklagade blifvit dömd gjorde mannen med masken ett tecken åt uppasserskan som burit fram ginet. — Känner du en vapenarbetare vid namn Robert Burdet? frågade han. — Ja, ers nåd, svarade uppasserskan som betviflade att en person, hvilken ej utan att vara maskerad vågade sig in på Rättvisans krog!, kunde vara annat än en förnäm man. — Kommer han hit i afton? — Der är han... Och uppasserskan visade på en storväxt karl, hvars avsigte och hinder, svirtade af jernfilspån, angåfvo det yrke han tillhörde. Han smuttade på en mugg porter under det han spelte kort med en matros vid flottan. H — Säg att jag önskar tala med honom, bad den maskerade. Uppasserskan uträttade uppdraget, och smeden reste sig från sin stol samt gick att sätta sig vid den okän des bord. i — 3 heter Robert Burdet? yttrade denne. — Ja. — Och är vapensmed?