Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 2

ham pröfva vi dem alltid. och det finnes stundom sådana som ha en bröcka i stålet. — Huru kan ni märka det? — Ah! man måste vara en skicklig arbetare dertill. — Ni till exempel! — Ja, jag behöfver blott att lätt slå på klingan för att genast veta om hon är riktig eller skall brytas af vid första stöten. — Och har ni ofta dylika vrak-klingor? — Ibland. — Jag skulle behöfva en i morgon. Ni skall få den. — Den maskerade mannen och vapensmeden hade stannat på kajen och stödde ryggarne emot pelarn till en ofantlig lyftkran. — Äro vi alldeles ensamma? frågade den förste. — Ja visst, svarade vapensmeden. — Godt! hör på: imorgon skall en ung gentleman, som nyss blifvit utnämnd till öfverste vid konungens dragoner, inträda i er principals butik och begära en öfverstevärja. — Jag förstår. — Om klingan är dålig, skall ni samma dag den går af få hundra pund, hvilka Wills skall öfverlemna åt er på Rättvisans krog. (Forts.)